elin håkansson

Nu har mitt rum förvandlats till ett mysigt litet krypin för två.
VÄLKOMMEN TILL LONDON HANNA!

Givetvis måste det ätas en ordentlig middag innan en så stor match 
& självklart förevigas precis som allt annat ätbart på den här resan




Wembley Stadium



Fotboll i massor






Security-vakter var där i alla fall inte ont om!

Wohohoo, har haft en sjuk mysig kväll med mina små flickor. Det blev ett mål var till båda lagen i matchen. England gjorde sitt första i 43:e minuter men Ghana lyckades kvittera i förlängningens första minut. Sjuuukt fett ändå! Vi satt på rad 15 i en arena där det dagen till ära befann sig 80 102 personer. Hihu, har aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv. Ni ska få höra mer om dagen och se bilder imorgon men nu ska jag (och min förmodligen påbörjade nackspärr) gå och nanna. Vet inte om jag känner mig såpass frisk att jag orkar dra mig till skolan för en enda lektion innehållandes IP-essay imorgon. Njaaaa, det får vi se då.

Om två dygn har jag i alla fall en liten Hanna här brevid mig i rummet.
Gissa om det känns helt underbart!

Nu ska jag ruuusa för att möta upp Anna vid bänken. Hon, jag och Louise ska nämligen åka till IKEA och äta för att sedan dra vidare till Wembley för att kolla på matchen mellan Ghana och England. Wohooo, feett ska det vara!

Hahah, åhh förlåt för dagens bloggbomb. Har egentligen inget vettigt att skriva nu heller, mer än att jag är fruktansvärt rastlös. Klarar verkligen inte av att ligga hemma såhär en hel dag utan att göra något. Kommer inte kunna sova heller så mycket som jag redan gjort det idag. Ska i alla fall äta min mango nu och sen sitta och rulla tummarna i någon timme till.


Mycket finare än såhär kan man knappast ha i sin fönsterkarm.

Blir alltid så nyfiken på vem som egentligen är intresserad av att dela mina dagliga tankar med mig här på bloggen. Själv tänkte jag bjuda på de bloggar jag själv stalkar, tänkte att det kanske kan vara lite kul att se. Dessa brukar hinnas med vid frukostbordet och nu när jag faktiskt inser hur många det är kanske jag har hittat förklaringen till varför jag alltid är sen på morgonen. Eller vad tror ni? Ett hett tips är i alla fall att spana in följande länkar, där kan man hitta mycket fint ska ni tro!

http://aannas.devote.se/
http://luiis.blogg.se/
http://haaaj.blogg.se/
http://bigredbus.blogg.se/
http://rignell.blogg.se/
http://ronjamissler.blogg.se/
http://annajonsson.devote.se/
http://kanal5.se/web/guest/andreaswijk
http://mollyrustas.devote.se/
http://emmabottern.blogg.se/
http://angelicapelica.devote.se/
http://bararebeckas.devote.se/
http://mathildaohlin.devote.se/
http://saralindros.blogg.se/
http://eblid.blogg.se/
http://mini-maja.bloggplatsen.se/
http://freysan.bloggplatsen.se/
http://studs-bollen.bloggplatsen.se/
http://sugarpuffen.blogg.se/
http://www.josefinlind.devote.se/

Idag blir det till att stanna hemma från skolan för min del. Har haft en rikitgt jobbig natt med hög feber. Ja ni vet själva hur det är, hjärnan snurrar så mycket så man inte vet vad som är upp eller ner eller in och ut. Man fryser så mycket så man inte vet var man ska ta vägen men ändå är man helt kokande. Jag måste ha sett helt sjuk ut där jag låg, tre lager kläder för att inte frysa och en vattenflaska på huvudet för att svalka mig lite. Gick och la mig klockan åtta och sov och vaknade med jämna mellanrum. Tror att jag yrade också, för jag väckte mig själv gång på gång av att jag pratade högt. Usch ja, men här ligger jag nu och är helt i levande tillstånd. Ska bara kila ner till Margaret och be henne ringa och sjukanmäla mig och sen ska jag soooova en stund till.

PUSS alla fina!

Hahaha åhh jag är seriöst sämst! Efter att ha dragit till gymmet och tränat med Mathias så kommer jag hem hit och sätter mig ock käkar Ben & Jerry's. Inte okej, och för att markera det för mig själv borde jag egentligen ge mig ut och springa en runda så fort jag hunnit smälta maten. Inte mig emot egentligen, solen skiner som attans och parken är fylld med en massa glada människor. Riktig sommarkänsla ska ni tro, woho! Hmmm, men vi får se hur det blir med löpningen i alla fall..

Wohoo, gårdagens klubbande vaskade vi till förmån för lite parkhäng. Klockan halv tio samlades jag, Mathias och Louise vid Sheen gate med alla kläder vi ägde på oss, en filt, två värmeljus, en gitarr och en massa godis. Sen satte vi oss i den mörka parken med rådjuren bara någon meter bort och mös loss riktigt hårt. Helt underbart!

Men gaah, jag vill ALDRIG åka hem utan stanna här föralltid!
(bara ta hit mina två favoritjohannor så är jag mer än nöjd!)

Yesterday is the past, tomorrow is the future, but today is a gift.
That's why it's called the present. (hohoho, åhhh så fyndigt!)

Gaaaahh, måste få ut mig lite ilska sen gårdagen. Idag mår jag primaballerina men igår ska ni tro att jag var arg som ett litet bi. Jag, Louise och Anna stack till Oceana för att ha kul och dansa järnet. Tyvärr fanns där så himla många oförskämda människor som lyckades förstöra den kvällen. Det var EXTREMT mycket folk där och EXTREMT många killar. Ja jag vet inte vad det är för spärr engelska killar har i huvudet men de fattar verkligen inte vinken! Hur kul är det när de fortfarande dansar som killarna gjorde när de var fjorton och hängde på Tingvalla? Efter att ha dansat i en minut så är man genast omringad av ett gäng flåsande killar som verkligen tor att de ska ha någon chans, verkligen inte! & nej, min rumpa blir inte offentlig egendom bara för att den befinner sig ute på en klubb! När ska folk förstå det egentligen? Haha, tycker ändå lite synd om killen jag slog till igår och alla andra som jag armbågade i magen eller gav min värsta mördarblick, men tyvärr måste de lära sig att visa lite respekt!

Så ikväll hoppas jag att vi sticker till en sofistikerad klubb där det bara hänger gentlemän.

Att döma av mitt förra inlägg så kan ni nog förstå att vädret varit helt galet underbart idag! Var längesen jag såg så mycket folk i shorts, sandaler och solglasögon. Galet att det är mars och redan så varmt. Var ute och sprang när de andra hade mattelektion och jag trodde seröst att jag skulle dö av värmeslag i leggings och t-shirt! Efter skolan tog Mathias och jag ett ryck i gymmet medan de andra stack ut och sprang en runda. På vägen hem från skolan la vi oss sedan i parken och solade i (håll i er nu!) shorts/uppkavlade leggings och bara magar. Hahah, så härligt att bara lägga sig där mitt i allt och bara njuta av solen. Klockan halv fyra återsamlades vi allihop på Café Leonardo's uteservering där vi pluggade flitigt och åt en massa (mest åt får jag nog erkänna). Åh vilken fin dag!


Mina söta vänner påväg till skolan i solskenet.


Joggingtur i Richmond Park, ja ni vet hur det går till vid det här laget.


Plugg och kräng på Café Leonardo

Så till sista dagen som spenderats i staden tillsammans med familjen. Klockan halv åtta imorse var det dags för hela ligan att dra sig ur sängen och samla ihop ihop vårt pick och pack. Vi hade nämligen lovat oss själva att vara på Tate Modern redan när de öppnade vid tio. Konstmuseum ja, kanske inte min favoritsysselsättning men absolut värt ett besök. Antar bara att jag inte riktigt ärvt den där blicken för konst, själv omringar mig mycket hellre med fina fotografier och snygg design än en tavla av Picasso. Alla tycker vi som vi själva vill, men efter två timmar inne på Tate Modern hade jag minst sagt fyllt dagens konstometer.

Jag var därför mer än lycklig när vi lämnade konsten bakom oss och istället vandrade över Themsen på Millenium Bridge. Vi köpte varsin macka på Pret A Manger och enligt Maja var det den godaste hon ätit i hela sitt liv. Dessa smaskiga mackor satte vi oss för att avnjuta utanför St Pauls Cathedral i det soliga vädret. Precis vid katedralen fanns några japaner som höll på att skriva hälsningar på stora skynken till alla som drabbats av tsunamin och jordbävningen. Givetvis ville vi vara med och skriva vår lilla hälsning så det gjorde vi. Några japanska studenter kom fram till mamma med filmkameran i högsta hugg och frågade om de fick intervjua henne. Det fick de inte utan istället pekade hon på mig och sa "but you can take my daughter instead". Jaha, genast vändes kameran mot mig och jag stod där som ett fån och undrade hur jag blivit indragen i det hela. Jag fick i alla fall snällt stå där i en fem-tio minuter och låta mig bli intervjuad, en aaaningen pinsamt eftersom engelska men japansk brytning inte är det lättaste att förstå. Hur som helst, jag överlevde och vi kunde lite lätt generade  smyga där ifrån.

Vi tog nu istället tuben till Covent Garden som visade sig vara över förväntan, i alla fall i mina ögon. Har aldrig varit där innan men det visade sig vara världens mysigaste lilla område med både en stor marknad och en massamassa affärer. Dessutom var gatorna fulla av showande människor och till råga på allt fick jag en puss av en guldklädd levande staty. Inte dåligt det alltså! Efter att ha sprungit rundor där en stund så hoppade vi på tuben igen och begav oss till Hyde Park. Jag kilade iväg och handlade lite blåbär och hallon som vi avnjöt i solskenet och sen satt vi där och gottade oss en bra stund.

Under dagen har vi verkligen tränat på tusist-posen i alla fall. "ställ er där och se lite glada ut" eller "åhh, kan du inte ta ett foto på mig här" har varit dagens vanligaste mening. Ja i alla fall för min del, de andra är inte överdrivet förtjusta i att stå framför kameran. Till slut gick det hela så långt att Maja vägrade fota något annat än hundar, ouppsi.

Alldeles för snart var det dock dags att gå och hämta ut väskorna. Min enda halvfulla väska hade plötsligt förvandlats till tre tungviktare och jag behövde därför assistans.  Eftersom jag både hade en massa av Marias saker och Mathias kläder och 14 (!!) nummer illustrerad vetenskap så fick den sistnämnda snällt komma in och hjälpa mig att bära. Tillsammans tog vi alla fyra en sista fika på café Nero innan det var dags att vinka av varandra.

Snipp snapp snut, så var denna mysiga helgen slut


Hittade i alla fall något jag tyckte var fint på Tate Modern.


En glad tjej lämnar Tate Modern och går istället över Millenium Bridge..

.. & bort mot St Pauls Cathedral. Mycket bättre där ja!


Världens mumsigaste lunchmackor


St Pauls Cathedral och körsbärsträden i full blom


Flera bilder på blommorna såklart..


Damerna Håkansson njuter i solen


Covent Garden och en av alla många streetshower


Välbefolkat i Covent Garden


Syster tog en tur inom telefonkiosken


Hyde Park


& ja, tillslut hittade man bara sånahär bilder i kameran.

Nu ligger jag här med munnen full av Ahlgrens bilar och de andra två sussar så sött. Det tär på krafterna att leva livet i London ska ni tro, och framförallt tär de på de små fröknarna Håkanssons fötter.

Idag vaknade vi i alla fall klockan åtta, pigga och sugna på äventyr. Efter att ha ätit frukost och gjort oss vackra så begav sig hela ligan ner mot Paddington station för att ta tuben till Richmond. Väl nere i Richmond lyckades vi få platsen högst upp längst fram på dubbeldäckaren till Kingston, och jag vill lova att mina små familjemedlemmar var förtjusta. Efter att ha "åhhat" en massa åt alla söta hus och fina parker så var vi framme i Kingston. Där tänkte jag bjuda dem på lite lugnare shopping, eftersom de uppenbarligen inte uppskattat Oxford Street överdrivet mycket.

Sagt och gjort, vi sprang in på Primark och kom ut en bra stund senare med fulla kassar. Sen tyckte damerna att det var dags för lunch (ja, efter EN affär) så vi satte oss på Costa och åt grillade baguetter och muffins. Mumsigt värre. I den närliggande favoritchokladaffären köpte vi dessutom lite fin choklad att avnjuta senare under dagen. Efter att mamma storshoppat badbomber och vi hunnit fotografera telefonkioskerna så hoppade vi på buss 371 tillbaka till Kingston. Vi körde en liten snabbvisit på skolan (eller nej pappa, det gjorde vi inte.. hehe) och gick sedan och satte oss på en bänk i Richmond park. Måste jag nämna att vädret var helt UNDERBART och att varenda kotte var ute, iklädd t-shirt och solglasögon. Efter att ha avnjutit vars två bitar choklad och vilat våra fötter en stund så bar det av ner  mot Richmond. Vi sprang inom Tesco och köpte (efter mycket tjat från Maja) en Ben & Jerry som vi satte oss och åt på gräset i en annan liten park. Därefter begav vi oss tillbaka till tuben och hem till Paddington.

Vi hade inte tid att mer än precis byta om innan vi var tvungna att bege oss igen.  Tanken att vi skulle sitta och njuta länge på en liten italiensk restaurang fick vi glömma ganska snabbt  och i ren tidsdesperation köpte vi varsitt meal på Burger King. Låter kanske lite skumt, men vi ville ju för allt i världen inte missa musikalen "We will rock you" som vi hade bokat biljetter till. Även om själva handlingen var lite si och så, så satt jag med gåshud på högsta nivån av den fina dansen och härliga sången. Vet inte men dans och musik på det sättet kan beröra mig så himla mycket. Mamma däremot satt och somnade lite då och då under den tre timmar långa showen. Inte för att hon tyckte att det var tråkigt utan bara för att hon var så slutpumpad. Efter musikalens slut fanns det därför inte så mycket annat att göra än att ta med mina små flickor till hotellet för att nanna så sött.

Haha, nu vaknade jag precis till efter att ha somnat sittande med datorn i knät. Tror allt att jag är lite trött också och att det är hög tid att gå och lägga mig. Nattinatti



Högst upp längst fram i bussen har man ganska så bra utsikt.


Hälften av alla bilder som tagits under helgen är på blommor. Antar att
jag får ta med några sådana för mina trädgårdsintreserade damers skull.


Marknaden i Kingston, mysigt och soligt!


Hehehehe, vi har unnat oss mycket sånt här under helgen!


Shopping i Kingston, här på Bental's Center


De berömda telefonkioskarna och en primmark-påse. Hohoo


Ojoj, vad det blommar på alla små gator


Lilla mamma och jag njuter i solskenet.


Maja, världens godaste choklad och Richmond Park.


Richmond Hill i solskenet


Denna snygga flicka..


.. njuter av solskenet (& vi njuter av henne!)


Damerna Håkansson poserar glatt


Körsbärsträd i full blom (I know, blommor igen..)


Lite Ben & Jerry's sitter aldrig fel


Tottenham Court Road, innan det var dags för musikal.

Nu är klockan tio i tio denna fredagskväll. Mina kära fröknar Håkansson har precis borstat tänderna och börjat krypa ner under sina täcken. De är helt och hållet slutlörda efter en enda dag i London, ojoj hur ska det här gå egentligen.

Men vi tar det hela från början. Direkt efter skolan skyndade jag mig in mot London för att hinna checka in mina väskor på hotellet innan det var dags att träffa de andra. Lite snabbt och smidigt sådär tänkte jag, men ack vad fel man kan tro. Efter en massa kludd med indragna tunnelbanestationer och liknande hoppade jag till slut av på Paddington station. Glad i hågen steg jag ut från stationen bara för att inse att jag inte hade den blekaste aning om varesig var jag var eller vart jag skulle. Visst hade jag mailat en exakt beskrivning med minsta steg från Heathrow till hotellet till de andra, men ni tror väl inte att jag själv lagt informationen på minnet? Nej, såklart inte. Jga började i alla fall gå lite på måfå åt ett håll och hamnade först i ett riktigt konstymnisse-kvarter för att sedan sluta helt öde med en massa byggarbetare. Där insåg jag att jag verkligen var heeeeelt lost.  Till råga på allt svarade inte mamma i sin telefon.. Hahah, ja vad gör man i en sån situation egentligen? Jo, man börjar skratta såklart, haha. Stod faktiskt där och skrattade åt mig själv tills tårarna rann. Kul att jag skulle vara den professionella i gänget när jag tappar bort mig det första jag gör. I alla fall fick jag ringa Mathias som lyckades lokalisera var jag var och sedan "följa mig" hela vägen till hotellet med Google Maps' Street view. Tusen tack för det, hade aldrig överlevt annars. Hehe.

I alla fall blev det kramkalas en liten stund senare när jag ääänligen fick träffa min söta familj. Efter att ha installerat oss på det mysiga lilla hotellet så stack vi bort till Piccadilly Circus. Där inhandlade vi musikalbiljetter till morgondagen och åt även en massa god sushi. Sen tänkte jag bjuda brudarna på lite "Real Shopping Experience" genom att dra med dem till alla flaggskeppsbutiker på Oxford street, men tro inte att de gjorde succé. Nej, de höll på att svimma bara de såg alla människor och de oändligt stora butikerna och vi bestämde oss för att istället återvända hem. Klockan var dessutom så pass mycket att middagen faktiskt började närma sig.

Kvällen spenderade vi sedan på en indisk restaurang tillsammans med mammas kompis Lotta och hennes Chritster som även de visat sig vara i London den här helgen. Trevligt värre och maten var bara att dö över. Vi fick dock dra oss hemåt när minstingen i familjen började nicka till och till slut somnade på min axel.

Nej, nu snarkar de andra två på som bara den här. Kanske lika bra för mig att krypa till kojs jag med.

(Vädret under dagen har inte varit det bästa och vi har därför inte varit alltför sugna på att dra fram kameran i regnet. Nåja, här kommer i alla fall lite bilder som vi lyckades knäppa)


Piccadilly Circus och en kille med skylten "Free kisses". (Damerna tyckte
att jag hade skämt ut dem ifall jag gått upp och gett honom en puss,
så jag fick snällt stanna vid deras sida som en lydig familjemedlem) 


Piccadilly Cirkus i det gråa vädret.


Efterlängtad sushi till lunch.


Fröknarna Håkansson mitt uppe i maten.


På Hamley's blir man barn igen, här med Mr Världensgosigastebjörn.


Carnaby Street, ett område som hamnde högt på mammas lista.


Fundersam tjej, har ju trots allt bara bott här i drygt två månader.. He

 
Big red bus (http://bigredbus.blogg.se/). Smygreklam sitter alltid fint.


Solen försvann så sakta..


.. och snart begav vi oss ut för att äta indiskt. MUMS

It's hard to beat a person that never gives up.

Man är inte mindre värd bara för att man är liten, skitig, tjock och gillar att klia sig med en pinne
på magen! Nej, man är bara väldigt mycket mer saknad! (& ja, för tillfället gör jag allt utom att skriva på min uppsats som ska lämnas in.. imorgon. Antar att jag snart inte kan komma på fler ursäkter att inte ta tag i det!)

Åhh så mycket fint man kan hinna uppleva på en joggingtur i parken. Idag var det ingen som ville följa med mig så jag fick minsann ge mig ut på egen hand. Inte mig emot, det är ganska mysigt att ha en stund med sig själv sådär ibland. Får dock dras med väldigt ömma fötter nu efter att ha sprungit två varv på den vanliga rundan, men mitt hjärta mår i alla fall väldigt gott. Det är nog få saker som är så underbara som en riktigt ordentlig joggingtur!

Hur som helst måste jag ju göra reklam för allt kul som händer i parken. Till att börja med får de små kaninungarna som redan börjat poppa upp en stor tumme upp. Trodde verkligen inte att de skulle vara så tidiga men oj vad man kan mista sig, sockersöta är de i alla fall. Under dagens tur stötte jag även på två puddingar som spelade rygby i shorts (!!) och världens sötaste par som ömsom pussades och ömsom försökte brotta ner varandra i gräset. Blev hindrad av en hjort i min framfart i löparspåret som jag till och med var tvungen att schassa (stavning?) på för att få bort. Ytterliggare ett enormt gäng hjortar hängde precis vid vägkanten och ni ska tro att det är mäktigt att springa förbi. Ber om ursäkt för att bilderna är lite suddiga och så, men jag kan lova att man  inte vågar stå kvart så många sekunder utan att svimma av hjärtklappning.

Morgonplugg på Café Nero med min lilla dator och latte


Parken på skolan

Någonting blockerade min väg..


Fler hjortar


Ni ska tro att man känner sig iaktagen i alla fall

Hela familjen Håkansson/Petterssom är ute på vift ska ni tro.
Lillebror och pappa har precis spenderat en helg i Barcelona
(& det ser väldigt mysigt ut att döma av bilden ovan!)
Mamma och dotter befinner sig om fyra dagar i London.
& den sista pusselbiten här borta måste erkänna att hon gillar det!

Nu: hemma efter en lång och lerig springtur i parken!

Inte min bild, men precis så det ser ut några meter bort och i resten av London!

två vänner och ett vardagsrum

Så mycket kul man kan ha i ett litet vardagsrum på Clare Lawn Avenue
Skratta, plugga och äta världens godaste ostmackor - här händer allt!

Såhär ska jag spendera min sommar!
Bara min kära man och jag på en stor båt.
Bruna, snygga och helt perfekta
/ E Wijk

(fortsätt drömma..)

Fina Anna och hennes fina bild som är tagen av fina Mathias!

Life is about not knowing. Having to change.
Taking the moment and making the best of it.
Without knowing what's going to happen next.

Varje år när solen börjar krypa fram så händer en sak med mig. Eller ja egentligen är det två saker som händer, eller två olika saker som jag känner. För det första blir jag alltid lite nostalgisk och tänker tillbaka på alla de gångerna man känt samma känsla förut. Framförallt tänker man tillbaka på förra sommaren och allt underbart som hände så. Förutom denna känslan, så fylls jag alltids med ny energi (antagligen precis som alla andra). Det känns som att man har hela livet framför sig och att ingenting kan stoppa en. Den känslan är den jag tänker fokusera på hädanefter! Men först, en liten titt på några (av väldigt många!) fina bilder från förra sommaren. Se och njut!













Precis: ätit fyra plommon inom loppet av fem minuter
Nu: time to start with historieuppsatsen

Man blir så lyckig över det helt underbara vädret!
& den här bilden är ändå tagen innan vi helt dumpade
våra jackor och köpte oss nio kulor glass att dela på!



Grabbarna säger farväl till varandra på Richmond Station, sorgligt värre!
Vi får helt enkelt hoppas att de tar sig i kragen och kommer tillbaka snart,
 så vi inte behöver ha en deprimerad Mathias ända fram till sommaren.

A person who never made a mistake never tried anything new.

Så sitter jag återigen här och tittar på mina kära klasskompisar när de räknar matte. Back to narmal som man säger, och jag måste erkänna att jag faktiskt gillar det. Idag blir en lång dag, vi slutar klockan fem borta i Barnes vilket innebär att man är hemma någonstans halv sju-sju på grund av rusningstraffiken. Förhoppningsvis orkar jag göra lite läxor men sen har jag faktiskt (för en gångs skull!) lovat mig själv att gå och lägga mig tidigt!

Idag är vädret undrbart härligt och jag känner mig på riktigt bra humör. Antagligen beror det på att jag fick världens mysigaste morgonpromendad med Anna genom parken. Flickan bakom tangenterna gör tummen upp!

Nej, nu ska jag gå och ta vara på det fina livet här i l London. Som det står i mina röda picknick-converse som jag har på mig dagen till ära, carpe diem! 

Don't let yourself wake up one day and realise that you've
lost a diamond while you were too busy collecting stones.

dance
as though no one is watching you

love
as though you have never been hurt before

sing
as though no one can hear you

live
as though heaven is on earth

Don't go the way life takes you.
Take life the way you go!
♥

If we never did anything, we wouldn’t be anybody

Vi har en massa byggarbetare här hemma som håller på att byta ut fönsterna och därför ingen värme på om dagarna. Det resulterar i att det är fruuuktansvärt kallt att gå och lägga sig på kvällen. Nattens outfit blev därför leggings, mjukisbyxor, stickade strumpor, långärmad tröja och hoddie. Som att det inte räckte så kröp jag ner under dubbla duntäcken med en fleecefilt imellan. Tror ni att jag frös ändå? Yes i did! Men okej, jag vet att jag egentligen inte borde klaga för ni har tydligen värsta istiden hemma i Sverige..

Gårdagen spenderade jag inne i London med grabbarna, där vi chillade runt på lite barer. Trevligt värre måste jag säga. Men nu måste jag i alla fall ta tag i mitt liv och stiga upp ur sängen, för om en liten stund bär det av till IKEA!

Regent street

Frukost på Piccadilly Circus


Johanna och hennes fina tröja i Camden


MUMS, vad gott med munkar!


Fyra flickor värmer sig på Café Nero


Usch, det var allt bra kallt i regnet!


HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! I love this!


Två små flickor äter kinabuffé


En cool Daniela


En lurig Maria


En mätt Elin


Glada miner!


Ute på nattlig promenad


Trafalgar Square by night


Trafalguar Square by night


Trafalgar Square by night


Favoritbrudarna uppradade


Trafalgar Square by night


Te-te-telephone


Piccadilly Circus by night

fina människor som jag spenderade min födelsedag tillsammans med!

Jag måste erkänna att det är underbart fantastiskt att äntligen ha tillgång till internet igen. Ledsen att jag inte uppdaterat er på så länge men jag har ju som sagt varit ute och svirat nu när fina Johanna varit på besök i stan. Givetvis ska ni får en låång uppdatering (JA, det kan behövas en fikapaus i mitten) av allt som hänt under helgen, & bilder kommer även upp här så småningom.

SATURDAY:
Som jag berättade om i förra inlägget, så började jag ju lördagsmorgonen med en massa paketöppnande. Därefter kom min lilla vän Mathias och hälsade på, och åt födelsedagsfrukost (glass, jordgubbar och blåbär!) med mig. Trevligt värre! Sen bar det i rask takt av mot bussen för att träffa de andra små flickorna, Johanna, Maria och Daniela. Tro inte det var lätt att ta sig på en smockfull buss med världens största resväskor, där var nog inte många som uppskattade vårt sällskap på bussen. Väl framme på Piccadilly Circus gick vi den två minuters långa färden till vårt vandrarhem för att checka in. Tror ni att det gick felfritt, såklart inte! Trots att vi i förväg tagit reda på att man inte behövde föräldrars underskrift med sig, så var det nu fallet. Det var bara att ringa hem till päronen och be dem skicka iväg ett mail fort som attans, ja alla utom ja då. I den stunden kändes det så himla underbart bra att vara arton och få ta hand om sig själv måste jag säga! Vi lyckades dock ställa in bagaget i luggage room och begav oss ut på en liten shoppingtur medan vi väntade på att få tillgång till vårt rum. Efter någon timme på Regent Street så vände vi tillbaka till vandrarhemmet och upp (de åtta jobbiga våningarna) till rummet. Den unkna lukten som mötte oss när vi öppnade dörren var inte nådig, och jag tror att vi allt fick ett skräckintryck av stället. "Hade min mamma sett det här hade hon skickat pengar till hotell på direkten", så lät det. Fast i själva verket överreagerade vi nog, när lukten vädrats ut och lakanen kommit på så var stället faktiskt riktigt hemtrevligt. Vi var dock tvungna att lägga på ett (eller flera!) kol för att hinna möta upp resten av gänget (Anna, Louise, Mathias och Oliver) som väntade på King's Cross Station. Därefter styrde vi stegen mot den mysiga italienska restaurangen där Mathias bokat bord (och ja, han berättar fortfarande i var och varannan mening om hur stolt han är över detta val). För min del blev de kyckling med svamp och spenat som var heelt underbart god! När efterrättstårtan i form av en pannacotta med ett ljus i skulle serveras så kom hela kyparkåren med och sjöng happy birthday för full hals, så söta då. Sedan fick jag öppna mina små paket vilka på något sätt skulle symbolisera mig, ett choklad med banansmak (från favoritaffären i kingston), tre avokado (som jag saknat så himla mycket) & världens finaste converse med vattenmeloner (som dessutom innehöll en massa trevliga små budskap skrivna på insidan). Gissa om fröken Håkansson blev glad! Efter denna fantastiskt trevliga middag bar det av mot centrala London igen för lite party. Vi hängde loss på två olika klubbar och dagen till ära behövde jag inte betala ett enda öre för kalaset. När fötterna värkte och ögonen gick i kors begav vi oss hemåt för att krypa ner i våra små sängar och somna så sött.

SUNDAY:
Vi vaknade med solen lysande in genom fönstret (såklart eftersom det var sunday! höhö) från en himla fin himmel. Vi bestämde oss därför för att äta vår frukost mitt ute i soliga Piccadilly Circus. Så sagt och gjort, vi köpte oss några mumsiga baguetter och satte oss mitt i smeten och bara njöt. Riktigt härligt. Därefter styrdes stegen mot Camden, där vi tänkte spatsera runt i solskenet. Men inte var det längre en klarblå himmel som mötte oss när vi steg av tuben, utan världens ösregn. Så den mysiga vistelsen blev väldigt kort och otroligt kall! Det var så illa att vi faktiskt var tvungna (eller höhö!) att köpa varsin munk och sätt oss på Café Nero och värma oss lite. Vi bestämde oss för att istället åka tillbaka till centrum och spendera eftermiddagen med lite shopping på Oxford Street. Eftersom vi ändå hoppade av på Piccadilly så tänkte vi att vi lika gärna kunde springa upp på vårt rum och byta till varmare jackor. Väl uppe på rummet bestämde vi oss för att ta en tjugo minuters power-nap för att ladda upp inför shoppingen. Sagt och gjort, vi kröp alla ner i våra sängar och somnade så sött. Saken var den att det inte var tjugo minuter senare som vi vaknade, utan hela tre timmar. Då hade shoppinghumöret helt försvunnit och hungern istället börjat smyga sig på. Vi bytte därför om till lite finaste kläder och begav oss mot Chinatown för att äta kinabuffé. Jag som lovat mig själv att aldrig mer äta kinabuffé efter senaste gången med Mathias och Anna då jag helt seriöst började gråta när jag ko hem för att min mage var så sprängfylld. Men ja, tro inte att jag lärde mig något av det. Nej, för jag tryckte i mig flera portioner den här gången också, men jag menar är det buffé så är det ju trots allt det! En massa skratt och många lärdomar senare begav vi oss ut i mörkret igen. Denna gång styrdes stegen mot Trafalgar Square, där vi fått veta att det fanns en dygnet-runt-öppet Tesco. Vi inhandlade frukost till morgondagen och en massa annat smått och gott. Sen stack vi upp på rummet där vi mös och vilade våra trötta kroppar, supertrevligt!

MONDAY:
Klockan sex denna morgon vaknade tre små flickor upp med ett ryck. Visst hade de ställt väckarklockan tidigt för att hinna utnyttja dagen maximalt, men inte riktigt så tidigt. Först när det insett att det var brandlarmet som tjöt och börjat ropa att de måste ut, vaknade den fjärde lilla flickan. Givetvis var den där sista personen jag, vem annars? Men ifall man är van vid att stänga av sina fyra alarm i sömnen utan att vakna, så är ett brandlarm inte något att reagera över. Vi kom i alla fall på benen illa kvickt och rusade de åtta våningarna ner. Tror ni att vi tänkte så långt som att ta på oss några varma kläder eller skor? Nej såklart inte. Vi fick gå runt barfota i våra fina pyjamasbyxor på Piccadilly och ni kan tro att vi fick många medlidande blickar. Vi överlevde hur som helst och tassade efter klartecken om att det var okej upp på rummet igen för att sova den kvarvarande halvtimmen. Därefter var det dags att snabbt som attan äta våra frukostbananer och bege oss mot Madam Tussaud. Åhh vad jag älskar att vi var där redan vid öppningsdags en måndagsmorgon, verkligen inte alls mycket folk så vi kunde springa runt och tossa oss bäst vi ville. Efter någon timmes posering, fascinering, 4D film och springtur genom skräckrummen begav vi oss av mot Westminister. Där tittade vi på vår vän Big Ben och stora London Eye, sånt som man självklart måste göra som turist i London. Efter en massa nya intryck var vi hungriga som vargar och placerade våra rumpor i Café Neros soffor för en liten fikapaus. En massa prat och pepptalk senare styrde vi stegen mot Oxford Street där vi spenderade några timmar i de gigantiska affärerna. Klockan tjugo över fem insåg vi att vi var tvungna att hämta ut våra resväskor på Piccadilly innan klockan sex för att inte behöva betala böter. Enda problemet var att vi då befann och allra längt bort på Oxford Street. Eftersom vi inte litade alltför mycket på kollektivtrafiken vid detta laget, så fanns det inget annat att göra för mig och Maria än att slänga vårt pick och pack över axeln och ta till löparstegen. Det i vanliga fall så trögflyttade och långsamma shoppingfolket for nu åt sidan för att lämna plats för oss galningar som bokstavligt talat rusade fram. Som tur var hann vi fram till vandrarhemmet i god tid och kunde med våra stumma ben springa upp och hämta ut våra väskor och dessutom släpa dem aaaalla de långa trapporna ner igen. PUUHH säger jag bara, det var dagens motion. Därefter begav sig Johanna och jag hem mot mitt lilla hus i East Sheen, där vi skulle spendera natten. Middagen serverades direkt när vi kommit hem och Johanna överlevde faktiskt detta umgänge med min familj, även om mjölken varit fryst och smakade milkshake. Det serverades till och med födelsedagschokladtårta till efterrätt och hela familjen sjöng så fint för mig. Lyckades blåsa ut alla mina arton ljus, till skillnad från i lördags då jag misslyckades med mitt enda. Vi fyllde sedan mitt golv med madrasser och bäddade ner oss själva för lite myspys. Efter en stund anslöt sig även Daniela och Maria till gänget och vi förflyttade oss då ner till vardagsrummet. Med mina kanelbulle-, kladdkake- och cheesecakeljus och två Ben & Jerry hade vi en riktigt fin kväll tillsammans, även om trötta lilla jag slocknade efter ett tag. När de andra hade gått kröp Johanna och jag ner i våra små sängar och somnade som stockar!

TUESDAY:
Klockan halv tio ringde klockan här på Clare Lawn Avenue och vi fick snällt stiga upp. Efter packande, fixande och frukost mötte vi upp Maria för en liten runda i parken. Även om det var kaaallt som attans så var det väldigt mysigt och vi lyckades bjuda Johanna på både papegojor, rådjur och hjortar. Inte illa alltså. Därefter var det bara att säga farväl till Johanna som styrde stegen mot Gatwick för att åka hem till sitt vanliga liv igen.

Snipp snapp snut, så var den sagan slut. Eller nej, slut kommer den aldrig att bli. För vänner är man alltid, hur många mil den än är mellan en. Men en mysig weekend är i alla fall till ända och det tackar jag mina finaste vänner för. Ni är bättre än bäst och allt man kan önska sig, det vet ni om!