elin håkansson

Jag måste erkänna att det är underbart fantastiskt att äntligen ha tillgång till internet igen. Ledsen att jag inte uppdaterat er på så länge men jag har ju som sagt varit ute och svirat nu när fina Johanna varit på besök i stan. Givetvis ska ni får en låång uppdatering (JA, det kan behövas en fikapaus i mitten) av allt som hänt under helgen, & bilder kommer även upp här så småningom.

SATURDAY:
Som jag berättade om i förra inlägget, så började jag ju lördagsmorgonen med en massa paketöppnande. Därefter kom min lilla vän Mathias och hälsade på, och åt födelsedagsfrukost (glass, jordgubbar och blåbär!) med mig. Trevligt värre! Sen bar det i rask takt av mot bussen för att träffa de andra små flickorna, Johanna, Maria och Daniela. Tro inte det var lätt att ta sig på en smockfull buss med världens största resväskor, där var nog inte många som uppskattade vårt sällskap på bussen. Väl framme på Piccadilly Circus gick vi den två minuters långa färden till vårt vandrarhem för att checka in. Tror ni att det gick felfritt, såklart inte! Trots att vi i förväg tagit reda på att man inte behövde föräldrars underskrift med sig, så var det nu fallet. Det var bara att ringa hem till päronen och be dem skicka iväg ett mail fort som attans, ja alla utom ja då. I den stunden kändes det så himla underbart bra att vara arton och få ta hand om sig själv måste jag säga! Vi lyckades dock ställa in bagaget i luggage room och begav oss ut på en liten shoppingtur medan vi väntade på att få tillgång till vårt rum. Efter någon timme på Regent Street så vände vi tillbaka till vandrarhemmet och upp (de åtta jobbiga våningarna) till rummet. Den unkna lukten som mötte oss när vi öppnade dörren var inte nådig, och jag tror att vi allt fick ett skräckintryck av stället. "Hade min mamma sett det här hade hon skickat pengar till hotell på direkten", så lät det. Fast i själva verket överreagerade vi nog, när lukten vädrats ut och lakanen kommit på så var stället faktiskt riktigt hemtrevligt. Vi var dock tvungna att lägga på ett (eller flera!) kol för att hinna möta upp resten av gänget (Anna, Louise, Mathias och Oliver) som väntade på King's Cross Station. Därefter styrde vi stegen mot den mysiga italienska restaurangen där Mathias bokat bord (och ja, han berättar fortfarande i var och varannan mening om hur stolt han är över detta val). För min del blev de kyckling med svamp och spenat som var heelt underbart god! När efterrättstårtan i form av en pannacotta med ett ljus i skulle serveras så kom hela kyparkåren med och sjöng happy birthday för full hals, så söta då. Sedan fick jag öppna mina små paket vilka på något sätt skulle symbolisera mig, ett choklad med banansmak (från favoritaffären i kingston), tre avokado (som jag saknat så himla mycket) & världens finaste converse med vattenmeloner (som dessutom innehöll en massa trevliga små budskap skrivna på insidan). Gissa om fröken Håkansson blev glad! Efter denna fantastiskt trevliga middag bar det av mot centrala London igen för lite party. Vi hängde loss på två olika klubbar och dagen till ära behövde jag inte betala ett enda öre för kalaset. När fötterna värkte och ögonen gick i kors begav vi oss hemåt för att krypa ner i våra små sängar och somna så sött.

SUNDAY:
Vi vaknade med solen lysande in genom fönstret (såklart eftersom det var sunday! höhö) från en himla fin himmel. Vi bestämde oss därför för att äta vår frukost mitt ute i soliga Piccadilly Circus. Så sagt och gjort, vi köpte oss några mumsiga baguetter och satte oss mitt i smeten och bara njöt. Riktigt härligt. Därefter styrdes stegen mot Camden, där vi tänkte spatsera runt i solskenet. Men inte var det längre en klarblå himmel som mötte oss när vi steg av tuben, utan världens ösregn. Så den mysiga vistelsen blev väldigt kort och otroligt kall! Det var så illa att vi faktiskt var tvungna (eller höhö!) att köpa varsin munk och sätt oss på Café Nero och värma oss lite. Vi bestämde oss för att istället åka tillbaka till centrum och spendera eftermiddagen med lite shopping på Oxford Street. Eftersom vi ändå hoppade av på Piccadilly så tänkte vi att vi lika gärna kunde springa upp på vårt rum och byta till varmare jackor. Väl uppe på rummet bestämde vi oss för att ta en tjugo minuters power-nap för att ladda upp inför shoppingen. Sagt och gjort, vi kröp alla ner i våra sängar och somnade så sött. Saken var den att det inte var tjugo minuter senare som vi vaknade, utan hela tre timmar. Då hade shoppinghumöret helt försvunnit och hungern istället börjat smyga sig på. Vi bytte därför om till lite finaste kläder och begav oss mot Chinatown för att äta kinabuffé. Jag som lovat mig själv att aldrig mer äta kinabuffé efter senaste gången med Mathias och Anna då jag helt seriöst började gråta när jag ko hem för att min mage var så sprängfylld. Men ja, tro inte att jag lärde mig något av det. Nej, för jag tryckte i mig flera portioner den här gången också, men jag menar är det buffé så är det ju trots allt det! En massa skratt och många lärdomar senare begav vi oss ut i mörkret igen. Denna gång styrdes stegen mot Trafalgar Square, där vi fått veta att det fanns en dygnet-runt-öppet Tesco. Vi inhandlade frukost till morgondagen och en massa annat smått och gott. Sen stack vi upp på rummet där vi mös och vilade våra trötta kroppar, supertrevligt!

MONDAY:
Klockan sex denna morgon vaknade tre små flickor upp med ett ryck. Visst hade de ställt väckarklockan tidigt för att hinna utnyttja dagen maximalt, men inte riktigt så tidigt. Först när det insett att det var brandlarmet som tjöt och börjat ropa att de måste ut, vaknade den fjärde lilla flickan. Givetvis var den där sista personen jag, vem annars? Men ifall man är van vid att stänga av sina fyra alarm i sömnen utan att vakna, så är ett brandlarm inte något att reagera över. Vi kom i alla fall på benen illa kvickt och rusade de åtta våningarna ner. Tror ni att vi tänkte så långt som att ta på oss några varma kläder eller skor? Nej såklart inte. Vi fick gå runt barfota i våra fina pyjamasbyxor på Piccadilly och ni kan tro att vi fick många medlidande blickar. Vi överlevde hur som helst och tassade efter klartecken om att det var okej upp på rummet igen för att sova den kvarvarande halvtimmen. Därefter var det dags att snabbt som attan äta våra frukostbananer och bege oss mot Madam Tussaud. Åhh vad jag älskar att vi var där redan vid öppningsdags en måndagsmorgon, verkligen inte alls mycket folk så vi kunde springa runt och tossa oss bäst vi ville. Efter någon timmes posering, fascinering, 4D film och springtur genom skräckrummen begav vi oss av mot Westminister. Där tittade vi på vår vän Big Ben och stora London Eye, sånt som man självklart måste göra som turist i London. Efter en massa nya intryck var vi hungriga som vargar och placerade våra rumpor i Café Neros soffor för en liten fikapaus. En massa prat och pepptalk senare styrde vi stegen mot Oxford Street där vi spenderade några timmar i de gigantiska affärerna. Klockan tjugo över fem insåg vi att vi var tvungna att hämta ut våra resväskor på Piccadilly innan klockan sex för att inte behöva betala böter. Enda problemet var att vi då befann och allra längt bort på Oxford Street. Eftersom vi inte litade alltför mycket på kollektivtrafiken vid detta laget, så fanns det inget annat att göra för mig och Maria än att slänga vårt pick och pack över axeln och ta till löparstegen. Det i vanliga fall så trögflyttade och långsamma shoppingfolket for nu åt sidan för att lämna plats för oss galningar som bokstavligt talat rusade fram. Som tur var hann vi fram till vandrarhemmet i god tid och kunde med våra stumma ben springa upp och hämta ut våra väskor och dessutom släpa dem aaaalla de långa trapporna ner igen. PUUHH säger jag bara, det var dagens motion. Därefter begav sig Johanna och jag hem mot mitt lilla hus i East Sheen, där vi skulle spendera natten. Middagen serverades direkt när vi kommit hem och Johanna överlevde faktiskt detta umgänge med min familj, även om mjölken varit fryst och smakade milkshake. Det serverades till och med födelsedagschokladtårta till efterrätt och hela familjen sjöng så fint för mig. Lyckades blåsa ut alla mina arton ljus, till skillnad från i lördags då jag misslyckades med mitt enda. Vi fyllde sedan mitt golv med madrasser och bäddade ner oss själva för lite myspys. Efter en stund anslöt sig även Daniela och Maria till gänget och vi förflyttade oss då ner till vardagsrummet. Med mina kanelbulle-, kladdkake- och cheesecakeljus och två Ben & Jerry hade vi en riktigt fin kväll tillsammans, även om trötta lilla jag slocknade efter ett tag. När de andra hade gått kröp Johanna och jag ner i våra små sängar och somnade som stockar!

TUESDAY:
Klockan halv tio ringde klockan här på Clare Lawn Avenue och vi fick snällt stiga upp. Efter packande, fixande och frukost mötte vi upp Maria för en liten runda i parken. Även om det var kaaallt som attans så var det väldigt mysigt och vi lyckades bjuda Johanna på både papegojor, rådjur och hjortar. Inte illa alltså. Därefter var det bara att säga farväl till Johanna som styrde stegen mot Gatwick för att åka hem till sitt vanliga liv igen.

Snipp snapp snut, så var den sagan slut. Eller nej, slut kommer den aldrig att bli. För vänner är man alltid, hur många mil den än är mellan en. Men en mysig weekend är i alla fall till ända och det tackar jag mina finaste vänner för. Ni är bättre än bäst och allt man kan önska sig, det vet ni om!