elin håkansson

Nu är klockan tio i tio denna fredagskväll. Mina kära fröknar Håkansson har precis borstat tänderna och börjat krypa ner under sina täcken. De är helt och hållet slutlörda efter en enda dag i London, ojoj hur ska det här gå egentligen.

Men vi tar det hela från början. Direkt efter skolan skyndade jag mig in mot London för att hinna checka in mina väskor på hotellet innan det var dags att träffa de andra. Lite snabbt och smidigt sådär tänkte jag, men ack vad fel man kan tro. Efter en massa kludd med indragna tunnelbanestationer och liknande hoppade jag till slut av på Paddington station. Glad i hågen steg jag ut från stationen bara för att inse att jag inte hade den blekaste aning om varesig var jag var eller vart jag skulle. Visst hade jag mailat en exakt beskrivning med minsta steg från Heathrow till hotellet till de andra, men ni tror väl inte att jag själv lagt informationen på minnet? Nej, såklart inte. Jga började i alla fall gå lite på måfå åt ett håll och hamnade först i ett riktigt konstymnisse-kvarter för att sedan sluta helt öde med en massa byggarbetare. Där insåg jag att jag verkligen var heeeeelt lost.  Till råga på allt svarade inte mamma i sin telefon.. Hahah, ja vad gör man i en sån situation egentligen? Jo, man börjar skratta såklart, haha. Stod faktiskt där och skrattade åt mig själv tills tårarna rann. Kul att jag skulle vara den professionella i gänget när jag tappar bort mig det första jag gör. I alla fall fick jag ringa Mathias som lyckades lokalisera var jag var och sedan "följa mig" hela vägen till hotellet med Google Maps' Street view. Tusen tack för det, hade aldrig överlevt annars. Hehe.

I alla fall blev det kramkalas en liten stund senare när jag ääänligen fick träffa min söta familj. Efter att ha installerat oss på det mysiga lilla hotellet så stack vi bort till Piccadilly Circus. Där inhandlade vi musikalbiljetter till morgondagen och åt även en massa god sushi. Sen tänkte jag bjuda brudarna på lite "Real Shopping Experience" genom att dra med dem till alla flaggskeppsbutiker på Oxford street, men tro inte att de gjorde succé. Nej, de höll på att svimma bara de såg alla människor och de oändligt stora butikerna och vi bestämde oss för att istället återvända hem. Klockan var dessutom så pass mycket att middagen faktiskt började närma sig.

Kvällen spenderade vi sedan på en indisk restaurang tillsammans med mammas kompis Lotta och hennes Chritster som även de visat sig vara i London den här helgen. Trevligt värre och maten var bara att dö över. Vi fick dock dra oss hemåt när minstingen i familjen började nicka till och till slut somnade på min axel.

Nej, nu snarkar de andra två på som bara den här. Kanske lika bra för mig att krypa till kojs jag med.

(Vädret under dagen har inte varit det bästa och vi har därför inte varit alltför sugna på att dra fram kameran i regnet. Nåja, här kommer i alla fall lite bilder som vi lyckades knäppa)


Piccadilly Circus och en kille med skylten "Free kisses". (Damerna tyckte
att jag hade skämt ut dem ifall jag gått upp och gett honom en puss,
så jag fick snällt stanna vid deras sida som en lydig familjemedlem) 


Piccadilly Cirkus i det gråa vädret.


Efterlängtad sushi till lunch.


Fröknarna Håkansson mitt uppe i maten.


På Hamley's blir man barn igen, här med Mr Världensgosigastebjörn.


Carnaby Street, ett område som hamnde högt på mammas lista.


Fundersam tjej, har ju trots allt bara bott här i drygt två månader.. He

 
Big red bus (http://bigredbus.blogg.se/). Smygreklam sitter alltid fint.


Solen försvann så sakta..


.. och snart begav vi oss ut för att äta indiskt. MUMS