elin håkansson

Hahaha åhh jag är seriöst sämst! Efter att ha dragit till gymmet och tränat med Mathias så kommer jag hem hit och sätter mig ock käkar Ben & Jerry's. Inte okej, och för att markera det för mig själv borde jag egentligen ge mig ut och springa en runda så fort jag hunnit smälta maten. Inte mig emot egentligen, solen skiner som attans och parken är fylld med en massa glada människor. Riktig sommarkänsla ska ni tro, woho! Hmmm, men vi får se hur det blir med löpningen i alla fall..

Wohoo, gårdagens klubbande vaskade vi till förmån för lite parkhäng. Klockan halv tio samlades jag, Mathias och Louise vid Sheen gate med alla kläder vi ägde på oss, en filt, två värmeljus, en gitarr och en massa godis. Sen satte vi oss i den mörka parken med rådjuren bara någon meter bort och mös loss riktigt hårt. Helt underbart!

Men gaah, jag vill ALDRIG åka hem utan stanna här föralltid!
(bara ta hit mina två favoritjohannor så är jag mer än nöjd!)

Yesterday is the past, tomorrow is the future, but today is a gift.
That's why it's called the present. (hohoho, åhhh så fyndigt!)

Gaaaahh, måste få ut mig lite ilska sen gårdagen. Idag mår jag primaballerina men igår ska ni tro att jag var arg som ett litet bi. Jag, Louise och Anna stack till Oceana för att ha kul och dansa järnet. Tyvärr fanns där så himla många oförskämda människor som lyckades förstöra den kvällen. Det var EXTREMT mycket folk där och EXTREMT många killar. Ja jag vet inte vad det är för spärr engelska killar har i huvudet men de fattar verkligen inte vinken! Hur kul är det när de fortfarande dansar som killarna gjorde när de var fjorton och hängde på Tingvalla? Efter att ha dansat i en minut så är man genast omringad av ett gäng flåsande killar som verkligen tor att de ska ha någon chans, verkligen inte! & nej, min rumpa blir inte offentlig egendom bara för att den befinner sig ute på en klubb! När ska folk förstå det egentligen? Haha, tycker ändå lite synd om killen jag slog till igår och alla andra som jag armbågade i magen eller gav min värsta mördarblick, men tyvärr måste de lära sig att visa lite respekt!

Så ikväll hoppas jag att vi sticker till en sofistikerad klubb där det bara hänger gentlemän.

Att döma av mitt förra inlägg så kan ni nog förstå att vädret varit helt galet underbart idag! Var längesen jag såg så mycket folk i shorts, sandaler och solglasögon. Galet att det är mars och redan så varmt. Var ute och sprang när de andra hade mattelektion och jag trodde seröst att jag skulle dö av värmeslag i leggings och t-shirt! Efter skolan tog Mathias och jag ett ryck i gymmet medan de andra stack ut och sprang en runda. På vägen hem från skolan la vi oss sedan i parken och solade i (håll i er nu!) shorts/uppkavlade leggings och bara magar. Hahah, så härligt att bara lägga sig där mitt i allt och bara njuta av solen. Klockan halv fyra återsamlades vi allihop på Café Leonardo's uteservering där vi pluggade flitigt och åt en massa (mest åt får jag nog erkänna). Åh vilken fin dag!


Mina söta vänner påväg till skolan i solskenet.


Joggingtur i Richmond Park, ja ni vet hur det går till vid det här laget.


Plugg och kräng på Café Leonardo

Så till sista dagen som spenderats i staden tillsammans med familjen. Klockan halv åtta imorse var det dags för hela ligan att dra sig ur sängen och samla ihop ihop vårt pick och pack. Vi hade nämligen lovat oss själva att vara på Tate Modern redan när de öppnade vid tio. Konstmuseum ja, kanske inte min favoritsysselsättning men absolut värt ett besök. Antar bara att jag inte riktigt ärvt den där blicken för konst, själv omringar mig mycket hellre med fina fotografier och snygg design än en tavla av Picasso. Alla tycker vi som vi själva vill, men efter två timmar inne på Tate Modern hade jag minst sagt fyllt dagens konstometer.

Jag var därför mer än lycklig när vi lämnade konsten bakom oss och istället vandrade över Themsen på Millenium Bridge. Vi köpte varsin macka på Pret A Manger och enligt Maja var det den godaste hon ätit i hela sitt liv. Dessa smaskiga mackor satte vi oss för att avnjuta utanför St Pauls Cathedral i det soliga vädret. Precis vid katedralen fanns några japaner som höll på att skriva hälsningar på stora skynken till alla som drabbats av tsunamin och jordbävningen. Givetvis ville vi vara med och skriva vår lilla hälsning så det gjorde vi. Några japanska studenter kom fram till mamma med filmkameran i högsta hugg och frågade om de fick intervjua henne. Det fick de inte utan istället pekade hon på mig och sa "but you can take my daughter instead". Jaha, genast vändes kameran mot mig och jag stod där som ett fån och undrade hur jag blivit indragen i det hela. Jag fick i alla fall snällt stå där i en fem-tio minuter och låta mig bli intervjuad, en aaaningen pinsamt eftersom engelska men japansk brytning inte är det lättaste att förstå. Hur som helst, jag överlevde och vi kunde lite lätt generade  smyga där ifrån.

Vi tog nu istället tuben till Covent Garden som visade sig vara över förväntan, i alla fall i mina ögon. Har aldrig varit där innan men det visade sig vara världens mysigaste lilla område med både en stor marknad och en massamassa affärer. Dessutom var gatorna fulla av showande människor och till råga på allt fick jag en puss av en guldklädd levande staty. Inte dåligt det alltså! Efter att ha sprungit rundor där en stund så hoppade vi på tuben igen och begav oss till Hyde Park. Jag kilade iväg och handlade lite blåbär och hallon som vi avnjöt i solskenet och sen satt vi där och gottade oss en bra stund.

Under dagen har vi verkligen tränat på tusist-posen i alla fall. "ställ er där och se lite glada ut" eller "åhh, kan du inte ta ett foto på mig här" har varit dagens vanligaste mening. Ja i alla fall för min del, de andra är inte överdrivet förtjusta i att stå framför kameran. Till slut gick det hela så långt att Maja vägrade fota något annat än hundar, ouppsi.

Alldeles för snart var det dock dags att gå och hämta ut väskorna. Min enda halvfulla väska hade plötsligt förvandlats till tre tungviktare och jag behövde därför assistans.  Eftersom jag både hade en massa av Marias saker och Mathias kläder och 14 (!!) nummer illustrerad vetenskap så fick den sistnämnda snällt komma in och hjälpa mig att bära. Tillsammans tog vi alla fyra en sista fika på café Nero innan det var dags att vinka av varandra.

Snipp snapp snut, så var denna mysiga helgen slut


Hittade i alla fall något jag tyckte var fint på Tate Modern.


En glad tjej lämnar Tate Modern och går istället över Millenium Bridge..

.. & bort mot St Pauls Cathedral. Mycket bättre där ja!


Världens mumsigaste lunchmackor


St Pauls Cathedral och körsbärsträden i full blom


Flera bilder på blommorna såklart..


Damerna Håkansson njuter i solen


Covent Garden och en av alla många streetshower


Välbefolkat i Covent Garden


Syster tog en tur inom telefonkiosken


Hyde Park


& ja, tillslut hittade man bara sånahär bilder i kameran.

Nu ligger jag här med munnen full av Ahlgrens bilar och de andra två sussar så sött. Det tär på krafterna att leva livet i London ska ni tro, och framförallt tär de på de små fröknarna Håkanssons fötter.

Idag vaknade vi i alla fall klockan åtta, pigga och sugna på äventyr. Efter att ha ätit frukost och gjort oss vackra så begav sig hela ligan ner mot Paddington station för att ta tuben till Richmond. Väl nere i Richmond lyckades vi få platsen högst upp längst fram på dubbeldäckaren till Kingston, och jag vill lova att mina små familjemedlemmar var förtjusta. Efter att ha "åhhat" en massa åt alla söta hus och fina parker så var vi framme i Kingston. Där tänkte jag bjuda dem på lite lugnare shopping, eftersom de uppenbarligen inte uppskattat Oxford Street överdrivet mycket.

Sagt och gjort, vi sprang in på Primark och kom ut en bra stund senare med fulla kassar. Sen tyckte damerna att det var dags för lunch (ja, efter EN affär) så vi satte oss på Costa och åt grillade baguetter och muffins. Mumsigt värre. I den närliggande favoritchokladaffären köpte vi dessutom lite fin choklad att avnjuta senare under dagen. Efter att mamma storshoppat badbomber och vi hunnit fotografera telefonkioskerna så hoppade vi på buss 371 tillbaka till Kingston. Vi körde en liten snabbvisit på skolan (eller nej pappa, det gjorde vi inte.. hehe) och gick sedan och satte oss på en bänk i Richmond park. Måste jag nämna att vädret var helt UNDERBART och att varenda kotte var ute, iklädd t-shirt och solglasögon. Efter att ha avnjutit vars två bitar choklad och vilat våra fötter en stund så bar det av ner  mot Richmond. Vi sprang inom Tesco och köpte (efter mycket tjat från Maja) en Ben & Jerry som vi satte oss och åt på gräset i en annan liten park. Därefter begav vi oss tillbaka till tuben och hem till Paddington.

Vi hade inte tid att mer än precis byta om innan vi var tvungna att bege oss igen.  Tanken att vi skulle sitta och njuta länge på en liten italiensk restaurang fick vi glömma ganska snabbt  och i ren tidsdesperation köpte vi varsitt meal på Burger King. Låter kanske lite skumt, men vi ville ju för allt i världen inte missa musikalen "We will rock you" som vi hade bokat biljetter till. Även om själva handlingen var lite si och så, så satt jag med gåshud på högsta nivån av den fina dansen och härliga sången. Vet inte men dans och musik på det sättet kan beröra mig så himla mycket. Mamma däremot satt och somnade lite då och då under den tre timmar långa showen. Inte för att hon tyckte att det var tråkigt utan bara för att hon var så slutpumpad. Efter musikalens slut fanns det därför inte så mycket annat att göra än att ta med mina små flickor till hotellet för att nanna så sött.

Haha, nu vaknade jag precis till efter att ha somnat sittande med datorn i knät. Tror allt att jag är lite trött också och att det är hög tid att gå och lägga mig. Nattinatti



Högst upp längst fram i bussen har man ganska så bra utsikt.


Hälften av alla bilder som tagits under helgen är på blommor. Antar att
jag får ta med några sådana för mina trädgårdsintreserade damers skull.


Marknaden i Kingston, mysigt och soligt!


Hehehehe, vi har unnat oss mycket sånt här under helgen!


Shopping i Kingston, här på Bental's Center


De berömda telefonkioskarna och en primmark-påse. Hohoo


Ojoj, vad det blommar på alla små gator


Lilla mamma och jag njuter i solskenet.


Maja, världens godaste choklad och Richmond Park.


Richmond Hill i solskenet


Denna snygga flicka..


.. njuter av solskenet (& vi njuter av henne!)


Damerna Håkansson poserar glatt


Körsbärsträd i full blom (I know, blommor igen..)


Lite Ben & Jerry's sitter aldrig fel


Tottenham Court Road, innan det var dags för musikal.

Nu är klockan tio i tio denna fredagskväll. Mina kära fröknar Håkansson har precis borstat tänderna och börjat krypa ner under sina täcken. De är helt och hållet slutlörda efter en enda dag i London, ojoj hur ska det här gå egentligen.

Men vi tar det hela från början. Direkt efter skolan skyndade jag mig in mot London för att hinna checka in mina väskor på hotellet innan det var dags att träffa de andra. Lite snabbt och smidigt sådär tänkte jag, men ack vad fel man kan tro. Efter en massa kludd med indragna tunnelbanestationer och liknande hoppade jag till slut av på Paddington station. Glad i hågen steg jag ut från stationen bara för att inse att jag inte hade den blekaste aning om varesig var jag var eller vart jag skulle. Visst hade jag mailat en exakt beskrivning med minsta steg från Heathrow till hotellet till de andra, men ni tror väl inte att jag själv lagt informationen på minnet? Nej, såklart inte. Jga började i alla fall gå lite på måfå åt ett håll och hamnade först i ett riktigt konstymnisse-kvarter för att sedan sluta helt öde med en massa byggarbetare. Där insåg jag att jag verkligen var heeeeelt lost.  Till råga på allt svarade inte mamma i sin telefon.. Hahah, ja vad gör man i en sån situation egentligen? Jo, man börjar skratta såklart, haha. Stod faktiskt där och skrattade åt mig själv tills tårarna rann. Kul att jag skulle vara den professionella i gänget när jag tappar bort mig det första jag gör. I alla fall fick jag ringa Mathias som lyckades lokalisera var jag var och sedan "följa mig" hela vägen till hotellet med Google Maps' Street view. Tusen tack för det, hade aldrig överlevt annars. Hehe.

I alla fall blev det kramkalas en liten stund senare när jag ääänligen fick träffa min söta familj. Efter att ha installerat oss på det mysiga lilla hotellet så stack vi bort till Piccadilly Circus. Där inhandlade vi musikalbiljetter till morgondagen och åt även en massa god sushi. Sen tänkte jag bjuda brudarna på lite "Real Shopping Experience" genom att dra med dem till alla flaggskeppsbutiker på Oxford street, men tro inte att de gjorde succé. Nej, de höll på att svimma bara de såg alla människor och de oändligt stora butikerna och vi bestämde oss för att istället återvända hem. Klockan var dessutom så pass mycket att middagen faktiskt började närma sig.

Kvällen spenderade vi sedan på en indisk restaurang tillsammans med mammas kompis Lotta och hennes Chritster som även de visat sig vara i London den här helgen. Trevligt värre och maten var bara att dö över. Vi fick dock dra oss hemåt när minstingen i familjen började nicka till och till slut somnade på min axel.

Nej, nu snarkar de andra två på som bara den här. Kanske lika bra för mig att krypa till kojs jag med.

(Vädret under dagen har inte varit det bästa och vi har därför inte varit alltför sugna på att dra fram kameran i regnet. Nåja, här kommer i alla fall lite bilder som vi lyckades knäppa)


Piccadilly Circus och en kille med skylten "Free kisses". (Damerna tyckte
att jag hade skämt ut dem ifall jag gått upp och gett honom en puss,
så jag fick snällt stanna vid deras sida som en lydig familjemedlem) 


Piccadilly Cirkus i det gråa vädret.


Efterlängtad sushi till lunch.


Fröknarna Håkansson mitt uppe i maten.


På Hamley's blir man barn igen, här med Mr Världensgosigastebjörn.


Carnaby Street, ett område som hamnde högt på mammas lista.


Fundersam tjej, har ju trots allt bara bott här i drygt två månader.. He

 
Big red bus (http://bigredbus.blogg.se/). Smygreklam sitter alltid fint.


Solen försvann så sakta..


.. och snart begav vi oss ut för att äta indiskt. MUMS

It's hard to beat a person that never gives up.