elin håkansson

Ifall vi blir utsatta för terroristattack imorgon så vill jag bara ha hunnit
förkunna hur mycket jag tycker om de små blondisarna på bilden ovan. 
Faktiskt väldigt mycket! 

Nu sitter jag här på uteplatsen i bara ben med min vanliga skål med mjölk och flingor. Klockan är lite över elva och solen bränner som bara den. Jag skippade dagens planerade Science Museum tur för att ta en sovmorgon och sen gå och lägga mig i parken och mysa lite.

I alla fall måste jag ju berätta lite om gårdagen, dagen som var den mysigaste på länge. Tanken var egentligen att hela familjen skulle gå på Madame Tussauds. Men när vi kom dit och det var övermycket folk och tre timmars kö för att överhuvudtaget komma in, ja då kändes det inte lika kul längre. De andra tre tappra ställde sig snällt sist i kön medans pappa och jag fegade ur. Vi bar oss av åt olika håll, han till British Museum  och jag till Hyde Park via en snabbis på Oxford Street. Efter en halvtimme ringde det dock i min telefon och pappa berättade med lite smått lidande röst att det inte alls var lika kul att gå på museum själv och undrade ifall jag ville spendera lite tid med honom. Givetvis ville jag det och han anslöt sig till mig där jag låg i Hyde Park, detta med två glassar i sällskap.  Stora delar av parken var dock avstängda för att det var drottningens födelsedag och man skulle skjuta kanoner till hennes ära. Så klockan tolv kom ett helt kompani av ekipage intravande med kanonerna som avfyrades en efter en. Tre hästar lyckades dessutom kasta av sina ryttare i farten och gjorde helt om och tog glatt en galopp runt om i parken medans deras ryttare snällt fick trava tillbaka på sina egna ben.

Vi köpte varsin avokado- och kycklingmacka som vi avnjöt i parken innan vi tog tuben bort till Westminister. Där tittade vi lite snabbt på Houses of Parliament, Big Ben och givetvis också Westminister Abbey där förberedelserna inför bröllopet var i full gång. Efter att ha strosat runt lite i området gick vi över bron för att njuta av vyn från andra sidan. Vi unnade oss varsin smoothie som vi sörplade i oss med världens finaste utsikt i bakgrunden. Vi fortsatte längs vår strandpromenad och tittade undertiden på London Eye och sandskulpturer, åt varsin varmkorv och poserade med gatugubbar. Därefter bestämde vi oss för att ta oss hemåt till East Sheen/Kew för att springa. Sagt och gjort, det gjorde vi och det var riktigt skönt att få springa av sig lite. Måste dock påpeka att mina fötter var en aning mosiga efter en hel dags promenad i nya skor.

På kvällen åt vi tvårätters på en mysig persisk restaurang i Richmond. Supergott och mycket trevligt!

Under tisdagen delades ligan upp i två gäng, tjejeligan och grabbligar. Vi tre damer begav oss till Kew Garden medan grabbarna for in till London för att besöka något flygplansmuseum. Ni kan tro att de trädgårdsgalna medlemarna i familjern Håkansson blev lyriska över Kew. Det var helt galet stort och fint och ja, nästan så att man fick ont i ögonen av allt det vackra. Vi spenderade närmare sex timmar i parken och lyckades torts det inte se alls allt.

Sedan begav jag mig hem till East Sheen för att byta om till joggingklädetr och springa en runda. Innan det skedde to jag dock en halvtimmes sovpaus på min medhavda filt, urmysigt! Puh, ni kan dock tro att löoningenvar  rikitgt jobbigt och plågsam i värmen. Trots det höll jag ut och sprang mina åtta kilometer, en klapp på huvudet till mig.

Framåt kvällen begav vi oss sedan in mot London för at äta. Tog med familjen dit mina kära vänner tog mig på min födelsedag, och det var tur att jag ringde och bokade innan för restaurangen var verkligen fullproppad. Det serverades italiensk och mitt självklara val föll därför på pasta. Ända sedan förra gången jag var där har jag fårr höra Mathias och Anna berätta om hur faktastisk god pasta med kräftor de åt. Var därför givetvis tvungen att välja denna rätt, och ni ska tro att jag inte blev besviken.

När vi ätit färdigt och istället begav oss hemåt var klockan närmare midnatt. Alla var supertrötta och jag tror faktiskt inte att det var en enda som lyckades hålla sig vaken hela färden hem. Hem kom vi i alla fall, och min säng har nog aldrig förr känts så underbart efterlängtad.

Jag vet att Maja tog en massa fina bilder i Kew med systemen, de kommer också så småningom!

Sitter för tillfället ute i solen med bara ben och äter fruktsallad till frukost!
Ska snart träffa mamma och Maja och för att bege oss till Kew Garden.
Idag ska det bli 22 grader varmt och sol, I LOVE IT!

Har under kvällen avnjutit en underbar sallad i sällskap av världen bästa familj!
Nu är det dock hög tid att hoppa i säng så att man orkar hänga med på den
tidiga morgonen och tuffa dagen imorgon. Vi hörs då, godnatt!

Inte så många, men några från Jalouse kommer här!

Har fullt upp med att leva livet men jag lovar att ni ska få en rejäl update på allt som händer senare idag. Så länge ska jag fortsätta denna fina fredag iförd en tröja med titelns passande citat, för det är precis så det är!

Förlåt att jag inte uppdaterade alls på några dagar. Dåligt jag vet, men jag har verkligen haft (och har fortfarande) noll motivation att ta tag i det. Dels för att jag verkligen inte har något vettigt att berätta och dels för att jag har sjukt mycket plugg som tar all min tid. Sitter exempelvis för tillfället nere i köket och läser i min engelska-bok medan restet av huset ligger och sover. Tänkte dock göra ett litet snabbt inlägg nu innan jag nickar till här på min lilla pall.

Dagen började i alla fall med att jag steg upp tidigt för att sticka till Café Nero och plugga. Där satt jag i drygt en och en halv timme och jobbade med min lilla latte i sällskap, mysigt värre. Varför då detta kanske ni undrar? Jo för det första har jag en massamassa spanska som måste göras till provet på torsdag och dessutom skulle hela dagen ändå gå åt till att fira Louise som fyllde vuxen! Wohoo, STORT GRATTIS till henne!. 

Kvällen började med att tillsammans med Mathias och Anna äta en stor och underbart god hamburgare på TJ:s. Ni vet de är verkligen våra egna homies, sådana som vi vinkar på varje gång vi går förbi. Dagen till ra fick vi gratis pommes, hoho. Att de sedan är helt så tjocka och krämiga i mitten göt ju inte saken sämre. Efter detta hoppade vi tre små bollar på busse för att tillsammans med Louise och Oliver styra stegen mot Westfields. Där spenderade vi kvällen i en biosalong med 3D-slasögon på nästan och skrattkramp i magen. Har nog nästan hittat en ny favoritfilm efter Hitta Nemo, Rio heter den och verkligen något som är värt att se. Sedan hade vi lite paketutdelning och sådant kul.

Måste dessutom bara snabbt nämna gårnattens dröm för er. Det var en sådär riktigt verklig dröm som gör att man vaknar helt konfunderad utan att varken veta in eller ut. Dessutom kommer jag knappt ihåg en bråkdel av dena förrvirrade dröm, men jag ska i alla fall försöka berätta det viktigaste. Jag skulle i alla fall plötsligt åka hem till Sverige över påsklovet. Inget konstigt med det i sig, men när jag väl kommit hem fick jag veta att jag inte skulle få återvända till min älskade stad igen. Fråga mig inte varför det bara var jag som var tungen att stanna hemma, minns bara att det hela hade något att göra med en bomb. I alla fall skulle jag plötsligt fira jul med en av rektorns svenska släktingar och en massa annat kludd. En sak som jag dock minns tydligt är den känsla av maktlöshet, att inte få leva färdigt livet här. Livet som jag faktiskt uppskattar galet mycket och inte kan få nog av. Är så himla rädd att jag inte ska inse hur mycket allting betyder innan jag kommer hem och inte längre har det kvar.

Lovar att göra ett kärleksförklaringsinlägg till London snart och dessutom ge er en riktig bildbomb. Men för tillfället måste jag sluta äta glass (vanilj och vit choklad, mums!) och istället gå och nanna. Klockan ringer nämligen halv sex imorgon för att dra mig iväg till Café Nero. Heja heja mig!

            If you love something, let it go. If it comes back to you, it's yours.
                    If it doesn't, it newer was and it's not meant to be.

Hoho, nu har min värdmamma skällt på mig för att jag inte smörjer in mig med solskyddsfaktor och för att jag inte äter tillräckligt med glass! Solskyddsfaktorna kanske hon har rätt i men frågan är om hon inte observerat alla Ben & Jerry's burkarna i fönsterkarmen? Aja, värre saker finns det väl att bli beskylld för. Söndagen till ära blev det hur som helst lam och världens godaste potatisar till middag, mumsmums. Dock skrev jag detta inlägget mest för att påminna min kära far att ta med allergitabletter när han kommer hit eftersom det är massor av pollen i luften (tips från Maggan, hon har koll på allt!).

Hahah åhh jag får panik! Glad i hågen travade jag iväg med min fina klänning och musik i öronen genom parken. Bara för att allt var så himla perfekt så var det såklart tvunget att något skulle hända. Världens största och lurvigaste hund kom hoppande med en viftande svans and so far so good. Men när han sedan tog ett stort språng upp på mig och satte två leriga fotavtryck på min gröna klänning var det inte lika kul längre. Arg som ett bi fick jag bege mig hem igen och byta om till en liten vit marsipanklänning. Detta resulterade såklart i att jag kom sent till skolan och missade engelskans läxförhör (vilken i och för sig inte gjorde mig allför mycket!).

Helt omöjligt att inte känna sig överlycklig när
dagens klädsel består av en grön sommarklänning och bara ben,
man får sina favoritflingor till frukost 
 & det ska bli tjugo grader varmt 

Ha en underbar fredag alla!

'

Ojojoj, efter en fullspäckad helg har jag slutligen satt mig ner i min lilla säng för att dela med mig av allt. Kände jag mig galet glad och sugen på livet i morse men efter endast tre timmars nattsömn måste jag nu erkänna att den känslan börjar ersättas av en aning trötthet. I alla fall, varför inte börjar detta inlägg med berättelsen om denna fina måndag. Känner på mig att detta kommer att bli ett himla långt inlägg så passa på att gå på toa, hämta fika och mysa ner er riktigt mycket innan ni börjar. Så redo? Då kör vi!

Klockan tjugo i fem ringde nämligen alarmet här hemma imorse. Eftersom jag inte noterade det som vanligt så fick Hanna snällt knuffa på mig tills jag vaknade. En aningens övertrötta tjejer drog sig sedan upp och fixade och packade allt i ordning. Efter en snabb frukost begav vi oss sedan ut i mörkret. Lite ångest att ge sig ut tidigare än vad vi kommit hem på kvällen dygnet tidigare (men ja, mer om den kvällen senare). Efter drygt en timmes färd var vi framme på St. Pancras där avskedet var oundvikligt. Efter världens längsta kram fick vi snällt skiljas åt och Hanna bege sig hem mot sitt eget liv. Nästan så man fick en liten tår i ögat, men jag måste erkänna att jag mest är glad som fått låna min fina vän hela helgen. Fick i efterhand veta att tjejen fastnat i säkerhetskontrollen på grund av sin supersnygga nyinköpta handväska. Vakterna hade tydligen trott att det var ett riktigt knogjärn hon släpat med sig (vilket den i och för sig mycket väl hade kunnat användas som!). Efter att ha lämnat av stationen köpte jag mig i alla fall en Mocha Latte och begav mig till skolan med musik dunkande i öronen för att inte somna. Var tidig så jag hämtade en gymnyckel och spenderade en stund med att dansa i gymmet. Securityvakterna måste haft väldigt roligt åt mig, men vad ska man göra när alla ens kamrater räknar matte och man inte vågar sitta still i rädsla av att somna? Innan lunchen tittade vi sedan på världens mysigaste film på engelskan, åhh längtar redan till fredag då vi ska se vidare!

I hålan på lunchen stack Mathias, Anna, Louise och jag hem hit och mös en stund i mitt vardagsrum. Därefter begav vi oss vidare mot Barnes där det vankades friidrott.  Tyvärr hade jag bestämt mig för att inte deltaga på grund av min förkylning, något som min idrottslärare såg något skeptisk ut när han fick höra. Blev faktiskt lite ledsen att hans kan tro att jag frivilligt skulle vilja missa en idrottslektion, det är ju för sjutton den bästa lektionen på hela veckan (skickade faktiskt iväg ett litet mail till honom för en stund sen för att förklara mig, hehe). På den estetiska verksamheten skulle vi till min stora skäck spela in en musikvideo till Waka-Waka. Lovar att jag har drömt mardrömmar om det i flera veckor. Jag som ser ut som en riktigt stel balletmänniska och inte kan röra på mina höfter skulle tillsammans med Hanna och Louise stå och skaka rumpa i hula-hula kjol och en sjal på överkroppen. Det innebar att jag var tvungen att visa min bleka mage och min kära kropp som inte fått träna på en hel vecka på grund av sjukdomen. Att jag sen inte kunde stegen och såg ut som en fjönt gör ju inte hela saken bättre. Haha, orkar verkligen inte. Höll på att svimma så förnedrande det var men tro det eller ej så överlevde även jag (men med bestående skador!).

Nu har jag ätit kvällsmat och sitter här på mitt rum med ett efterrättsäpple i handen, mumsigt värre. Har dessutom skrivit två versioner av samma iels-uppsats, för den smarta tjejen här tolkade uppgiften fel första gången. BRa jobbat säger jag bara! 

Känner jag dock att jag glider ifrån inläggets ämne en aningen för mycket. Detta inlägg var ju menat att handla om allt kul som hänt i helgen så jag antar att det är dit jag får återvända. Ni är redan väl medvetna om vad som hände fram till fredag middag så det är på den vagnen vi nu hoppar på tåget. Ledsen om jag är brutalt ärlig och berättar precis alla detaljer men meningen med den här bloggen är faktiskt att ni ska få en insikt i hur livet här verkligen är. Så håll i er eller sluta läsa här!

Fredagen spenderades som sagt inne på mitt rum med två fina vänner och varsin vinflaska. Måste en aningen stolt meddela att jag för första gången (helt lagligt dessutom, glöm inte det) drack upp en hel flaska själv. Snacka om att känna sig vuxen! Vi hade det i alla fall mysigt och satt och pratade och snörvlade med våra tända ljus fram till midnatt. Sen somnade de små kvinnliga sjuklingarna sött någon timme senare och Mathias begav sig raka (? hehe) vägen hem. Tur att tjejen från the Grudge inte kom och rövade bort honom i alla fall.

Morgonen efter vaknade vi pigga och glada i det fina (?) vädret. Vi tog med oss en filt och en Ben & Jerry's och travade glada i hågen ner till parken. Vi stötte vi på både papegojor, rådjur och hjortar och landade tillslut på en hög med stockar på världens blåsigaste kulle. Mycket mys men en aningen kallt. Därefter skulle Hanna bege sig in till Twickenham för att pussa lite på grabbarna i klassen. Efter att ha åkt en runda om vårt älskade Tesco begav sig därför jag och Mathias hem till hans tomma hus för att äta lite och titta på några gamla solsidanavsnitt. Efter en liten stund anslöt sig Hanna återigen till ligan och vi började på vår delikata måltid. På menyn stor tortellini med både pesto och tomatsås, vilken fest! Undertiden mannen i ligan diskade undan (Ja Pernilla, det är faktiskt sant!) sprang vi andra två hem till mig för att byta om inför kvällens festligheter. När klackarna satts på och håret puffats till återvände vi till familjen Evans hus och en otålig Mathias. Dock hann vi inte vara där många minuter innan det återigen knackade på dörren och en liten festsugen Anna tittade in. Vi tjejer begav oss ner till bussen där vi mötte upp Lollo och sedan bar det av in mot London. Efter att ha bottnat med en förfestfika träffade vi de andra utanför Whiskey Mist klockan elva. Tack vare vår söta promoter Josefine kom vi in gratis med VIP-stämplar och blev hänvisade in i det vid helt egna VIP-rummet. Låter kanske sjukt, men det är så vi rullar här i London. Efter att ha dansat loss ett tag fick vi istället bord ute på scenen precis bredvid de översnygga dansarna. Där levde vi livet hela kvällen lång, med champangetårtor, gigantiska bål, tomtebloss, sjukt coola servitörer och allt annat som tillhör en riktigt galen partykväll. Ni ska dock inte tro att festen tog slut bara för att klubben stängde vid tre! Nope, då stack vi på efterfest i sviten på det femstjärniga hotellet The Dorchester. Passade oss perfekt eftersom vi fick vår efterlängtade nattamat och hade folk som passade upp oss som attan. När jag och Hanna långsamt vandrade hem i East Sheen vid halv sjutiden var det redan ljust och fåglarna kvittrade som galna.
(& nej alla kära föräldrar där ute som antagligen inte alls vill läsa det här. JA vi tar det försiktigt och håller ihop och är snälla mot våra familjer och allt. Dessutom vet vi att ni också varit unga och dumma en gång i tiden, men vi tänker faktiskt inte lära av era misstag utan av våra egna).

På söndagen drog vi oss upp ur sängarna vill tolvtiden och mös en stund på mitt rum innan vi tillsammans med Mathias begav oss till Covent Garden. Där gick vi rundor i de mysiga stånden, tittade på alla streetshower, åt kycklingpaninis och morotskaka och bara njöt riktigt mycket av livet. Tog även en tur inom Oxford Street eftersom vi tänkte avverka anda våningen på Topshop, men till våran stora besvikelse (och Mathias stora lättnad) hade de redan hunnit stänga. Istället begav vi oss tillbaka mot East Sheen och till Tesco där vi handlade jordgubbar. Efter maten kröp vi alla tre ner i madrasshavet på mitt golv och tittade på "The Hangover" tillsammans. Riktigt underbar film även om jag var en aningen för trött för att hänga med ordentligt. Efter att ha sovit en stund tog Mathias avsked av oss och begav sig hem till sin egen lilla lya. Vi andra två gjorde oss redo och kröp ner i våra sängar och jag tror att jag fällde ner mina ögonlock nästan precis prick halv två. Det innebar drygt tre timmars sömn och vill ni läsa om hur det påverkade mig så är det bara att scrolla upp och läsa hela inlägget en gång till. Hehe

Ifall ni nu kommit såhär långt som till slutet av detta inlägg så måste jag säga att jag är riktigt imponerad och stolt över er. Bra jobbat och tack för visat intresse! Tack även till mina fina vänner (och extra stort tack till Hanna!) som gjort min helg så underbar! PUSS på er alla.

(Bilder kommer i ett separat inlägg senare någon gång jag lovar!)

FÖRLÅT, men det har verkligen inte funnits många sekunder över till bloggen den här helgen. Lovar att ni ska få en riktigt saftig uppdatering sen när min lilla favorit-Parisare lämnat landet. Det var i alla fall allt for now, snart är det dags för söndagsmiddag och sen ska Hanna, Mathias och jag mysa sönder med film och jordgubbar hela kvällen lång. MUMS på oss!