elin håkansson

Ojojoj, efter en fullspäckad helg har jag slutligen satt mig ner i min lilla säng för att dela med mig av allt. Kände jag mig galet glad och sugen på livet i morse men efter endast tre timmars nattsömn måste jag nu erkänna att den känslan börjar ersättas av en aning trötthet. I alla fall, varför inte börjar detta inlägg med berättelsen om denna fina måndag. Känner på mig att detta kommer att bli ett himla långt inlägg så passa på att gå på toa, hämta fika och mysa ner er riktigt mycket innan ni börjar. Så redo? Då kör vi!

Klockan tjugo i fem ringde nämligen alarmet här hemma imorse. Eftersom jag inte noterade det som vanligt så fick Hanna snällt knuffa på mig tills jag vaknade. En aningens övertrötta tjejer drog sig sedan upp och fixade och packade allt i ordning. Efter en snabb frukost begav vi oss sedan ut i mörkret. Lite ångest att ge sig ut tidigare än vad vi kommit hem på kvällen dygnet tidigare (men ja, mer om den kvällen senare). Efter drygt en timmes färd var vi framme på St. Pancras där avskedet var oundvikligt. Efter världens längsta kram fick vi snällt skiljas åt och Hanna bege sig hem mot sitt eget liv. Nästan så man fick en liten tår i ögat, men jag måste erkänna att jag mest är glad som fått låna min fina vän hela helgen. Fick i efterhand veta att tjejen fastnat i säkerhetskontrollen på grund av sin supersnygga nyinköpta handväska. Vakterna hade tydligen trott att det var ett riktigt knogjärn hon släpat med sig (vilket den i och för sig mycket väl hade kunnat användas som!). Efter att ha lämnat av stationen köpte jag mig i alla fall en Mocha Latte och begav mig till skolan med musik dunkande i öronen för att inte somna. Var tidig så jag hämtade en gymnyckel och spenderade en stund med att dansa i gymmet. Securityvakterna måste haft väldigt roligt åt mig, men vad ska man göra när alla ens kamrater räknar matte och man inte vågar sitta still i rädsla av att somna? Innan lunchen tittade vi sedan på världens mysigaste film på engelskan, åhh längtar redan till fredag då vi ska se vidare!

I hålan på lunchen stack Mathias, Anna, Louise och jag hem hit och mös en stund i mitt vardagsrum. Därefter begav vi oss vidare mot Barnes där det vankades friidrott.  Tyvärr hade jag bestämt mig för att inte deltaga på grund av min förkylning, något som min idrottslärare såg något skeptisk ut när han fick höra. Blev faktiskt lite ledsen att hans kan tro att jag frivilligt skulle vilja missa en idrottslektion, det är ju för sjutton den bästa lektionen på hela veckan (skickade faktiskt iväg ett litet mail till honom för en stund sen för att förklara mig, hehe). På den estetiska verksamheten skulle vi till min stora skäck spela in en musikvideo till Waka-Waka. Lovar att jag har drömt mardrömmar om det i flera veckor. Jag som ser ut som en riktigt stel balletmänniska och inte kan röra på mina höfter skulle tillsammans med Hanna och Louise stå och skaka rumpa i hula-hula kjol och en sjal på överkroppen. Det innebar att jag var tvungen att visa min bleka mage och min kära kropp som inte fått träna på en hel vecka på grund av sjukdomen. Att jag sen inte kunde stegen och såg ut som en fjönt gör ju inte hela saken bättre. Haha, orkar verkligen inte. Höll på att svimma så förnedrande det var men tro det eller ej så överlevde även jag (men med bestående skador!).

Nu har jag ätit kvällsmat och sitter här på mitt rum med ett efterrättsäpple i handen, mumsigt värre. Har dessutom skrivit två versioner av samma iels-uppsats, för den smarta tjejen här tolkade uppgiften fel första gången. BRa jobbat säger jag bara! 

Känner jag dock att jag glider ifrån inläggets ämne en aningen för mycket. Detta inlägg var ju menat att handla om allt kul som hänt i helgen så jag antar att det är dit jag får återvända. Ni är redan väl medvetna om vad som hände fram till fredag middag så det är på den vagnen vi nu hoppar på tåget. Ledsen om jag är brutalt ärlig och berättar precis alla detaljer men meningen med den här bloggen är faktiskt att ni ska få en insikt i hur livet här verkligen är. Så håll i er eller sluta läsa här!

Fredagen spenderades som sagt inne på mitt rum med två fina vänner och varsin vinflaska. Måste en aningen stolt meddela att jag för första gången (helt lagligt dessutom, glöm inte det) drack upp en hel flaska själv. Snacka om att känna sig vuxen! Vi hade det i alla fall mysigt och satt och pratade och snörvlade med våra tända ljus fram till midnatt. Sen somnade de små kvinnliga sjuklingarna sött någon timme senare och Mathias begav sig raka (? hehe) vägen hem. Tur att tjejen från the Grudge inte kom och rövade bort honom i alla fall.

Morgonen efter vaknade vi pigga och glada i det fina (?) vädret. Vi tog med oss en filt och en Ben & Jerry's och travade glada i hågen ner till parken. Vi stötte vi på både papegojor, rådjur och hjortar och landade tillslut på en hög med stockar på världens blåsigaste kulle. Mycket mys men en aningen kallt. Därefter skulle Hanna bege sig in till Twickenham för att pussa lite på grabbarna i klassen. Efter att ha åkt en runda om vårt älskade Tesco begav sig därför jag och Mathias hem till hans tomma hus för att äta lite och titta på några gamla solsidanavsnitt. Efter en liten stund anslöt sig Hanna återigen till ligan och vi började på vår delikata måltid. På menyn stor tortellini med både pesto och tomatsås, vilken fest! Undertiden mannen i ligan diskade undan (Ja Pernilla, det är faktiskt sant!) sprang vi andra två hem till mig för att byta om inför kvällens festligheter. När klackarna satts på och håret puffats till återvände vi till familjen Evans hus och en otålig Mathias. Dock hann vi inte vara där många minuter innan det återigen knackade på dörren och en liten festsugen Anna tittade in. Vi tjejer begav oss ner till bussen där vi mötte upp Lollo och sedan bar det av in mot London. Efter att ha bottnat med en förfestfika träffade vi de andra utanför Whiskey Mist klockan elva. Tack vare vår söta promoter Josefine kom vi in gratis med VIP-stämplar och blev hänvisade in i det vid helt egna VIP-rummet. Låter kanske sjukt, men det är så vi rullar här i London. Efter att ha dansat loss ett tag fick vi istället bord ute på scenen precis bredvid de översnygga dansarna. Där levde vi livet hela kvällen lång, med champangetårtor, gigantiska bål, tomtebloss, sjukt coola servitörer och allt annat som tillhör en riktigt galen partykväll. Ni ska dock inte tro att festen tog slut bara för att klubben stängde vid tre! Nope, då stack vi på efterfest i sviten på det femstjärniga hotellet The Dorchester. Passade oss perfekt eftersom vi fick vår efterlängtade nattamat och hade folk som passade upp oss som attan. När jag och Hanna långsamt vandrade hem i East Sheen vid halv sjutiden var det redan ljust och fåglarna kvittrade som galna.
(& nej alla kära föräldrar där ute som antagligen inte alls vill läsa det här. JA vi tar det försiktigt och håller ihop och är snälla mot våra familjer och allt. Dessutom vet vi att ni också varit unga och dumma en gång i tiden, men vi tänker faktiskt inte lära av era misstag utan av våra egna).

På söndagen drog vi oss upp ur sängarna vill tolvtiden och mös en stund på mitt rum innan vi tillsammans med Mathias begav oss till Covent Garden. Där gick vi rundor i de mysiga stånden, tittade på alla streetshower, åt kycklingpaninis och morotskaka och bara njöt riktigt mycket av livet. Tog även en tur inom Oxford Street eftersom vi tänkte avverka anda våningen på Topshop, men till våran stora besvikelse (och Mathias stora lättnad) hade de redan hunnit stänga. Istället begav vi oss tillbaka mot East Sheen och till Tesco där vi handlade jordgubbar. Efter maten kröp vi alla tre ner i madrasshavet på mitt golv och tittade på "The Hangover" tillsammans. Riktigt underbar film även om jag var en aningen för trött för att hänga med ordentligt. Efter att ha sovit en stund tog Mathias avsked av oss och begav sig hem till sin egen lilla lya. Vi andra två gjorde oss redo och kröp ner i våra sängar och jag tror att jag fällde ner mina ögonlock nästan precis prick halv två. Det innebar drygt tre timmars sömn och vill ni läsa om hur det påverkade mig så är det bara att scrolla upp och läsa hela inlägget en gång till. Hehe

Ifall ni nu kommit såhär långt som till slutet av detta inlägg så måste jag säga att jag är riktigt imponerad och stolt över er. Bra jobbat och tack för visat intresse! Tack även till mina fina vänner (och extra stort tack till Hanna!) som gjort min helg så underbar! PUSS på er alla.

(Bilder kommer i ett separat inlägg senare någon gång jag lovar!)