elin håkansson

Har ikväll som så många gånger förut gått hem längst de välbekanta gatorna i East Sheen. Regndropparna föll stilla ner på marken runt omkring mig och gatlampornas sken var alldeles kornigt. Kunde inte rå för att regnet blandades med tårar på mina kinder när jag insåg hur mycket jag kommer att sakna de här gatorna. Gatorna där jag aldrig någonsin känt mig rädd eller otrygg, hur mörkt det än varit eller hur sent klockan än visat. De välbekanta gatustenarna som jag känner till som mitt eget hus och som jag lärt mig precis var de sticker upp eller buktar ner på, ja överallt där jag i vanliga fall skulle ha snubblat. Jag tror nästan att de här gatorna känner mig mig bättre än vad jag själv gör. Så många känslor, tankar och konversationer de har fått dela med mig. Så många gånger jag gått där, sprungit där, dansat där eller helt enkelt stapplat hem barfota efter alldeles för sena nätter.

Jag älskar de här gatorna, precis lika mycket som jag älskar att jag fick chansen att lära känna dem, tog den och föralltid kommer att bära den med mig. Jag älskar att vara hemma!