elin håkansson

Jag lovade ju att berätta om allt, så även om jag är dödstrött nu så ska jag ge det ett försök!

Igår samlades hela ligan klockan halv tolv på Kastrup. Eller ja, alla utom tre inte alltför oidentifierbara killar som anlände ett antal minuter senare. Efter flera långa farvälkramar så tog jag och mitt för tunga handbagage oss igenom säkerhetskontrollen (puuh). Väl inne yrade vi runt i någon timme, åt en alldeles för dyr kyckling- och baconmacka och hittade slutligen fram till rätt terminal. Det är jobbigt att vara vuxen ska ni tro, mer att hålla koll på än man kan tro! Mathias och jag tillbringade den drygt en och en halv timmes långa flygtyren med Harry, Ron & Hermione, så trevligt så. När vi landat på Heathrow och alla till slut fått rätt på sitt bagage, mötte värdfamiljssamordnaren Malin upp oss för att dirigera oss till rätt buss. Sagt och gjort, tio förväntansfulla ungdomar hoppade på buss A som skulle ta oss till Richmond, East Sheen och Kingston. Ni kan tro att nervositeten kokade inne bussen alltså, har nog aldrig varit med om något liknande. En efter en släpptes vi av utanför våra hus, knackade på och steg in i våra nya liv. När det var min tur trodde jag helt seriöst att jag skulle dö, på riktigt. Men inte var det någon häxa som öppnade dörren inte, utan bara söta lilla Margaret som av hela sitt hjärta välkomnade mig in i familjen. Familjen, bestående av mamma Margaret, dotter Emma och sonen Adam. Efter att jag fått en rundvanring i huset med tusen trappor (som jag nästan fortfarande går vilse i!) och lyckats packa upp mitt pick och pack, så serverades jag en supergod middag. Adam och jag åt lite Ben & Jerrys, tittade på TV och pratade lite innan jag slutligen hoppade i säng. Somnade direkt och sov som en stock hela natten. Mmmm!

Idag visade Margaret mig och Anna vägen till skolan, den halvtimmes långa promendaden genom Richmond Park. Superfint verkligen, som jag ser fram emot att få jogga där! Väl i skolan korvstoppades vi med information och intryck. Papper som skulle fyllas i, foton som skulle tas och klassrum som skulle visas. Sen tog några elever med oss på en rundtur i Richmond och svarade på alla våra dumma frågor. I Richmond lyckades vi fixa både busskort och SIM-kort. Trötta och fullproppade begav vi oss hem samma väg som vi kommit, denna gång med tillskott i form av Linus och Mathias. Vi irrade (med betoning på irrade!) runt i East Sheen en stund, för att försäkra oss om att vi kommer att hitta hem till varandra imorgon. Då är det nämligen bussen som gäller, kvart i åtta ska Anna och jag träffas för att bege oss mot Mathias. Ialla fall, när jag kom hem blev det middag, mumsig idag också. Har nu precis kommit upp efter att ha suttit och druckit te och pratat med min värdmamma i någon timme, suypermysigt och hon är verkligen det gulligaste som finns.

Yes, jag tror att det var det hela faktiskt. Eller ja, man får ju inte glömma alla fina skype-samtal och det faktum att Margaret lyckadts fixa en ny adaptor till mig. Wiho, äntligen kan jag ladda min dator igen!

Puuhh, nu ska jag gå och borta tänderna och nanna sött!
Jag saknar er där hemma finisar, det hoppas jag att ni vet om!