vi jobbar på magrutorna
Klockan i tio i åtta denna onsdagsmorgon satt en liten flicka i röd dunjacka på en bänk och väntade på en annan liten flicka som skulle komma för att möta henne vid deras vanliga mötesplats. Klockan åtta började hon undra, var blev den andra flickan av egentligen? Visst att hon brukade vara några minuter sen men inte riktigt såhär mycket. Klockan fem över åtta ringde hon den andra flickan, men fick inget svar..
Klockan tio över åtta vaknade en annan liten flicka upp ur sin mysiga nattsömn. Hennes mobilalarm ringde för fullt och hon var precis påväg att stänga av det när någonting slog henne. Inte var det hennes alarm som ringde inte, utan hennes lilla kompis i röd dunjacka. Hennes kompis som i tjugo minuter suttit och väntat vid deras mötesplats på en liten bänk. Flickan fick lite lätt panik, tog snabbt på sig kläderna som låg brevid sängen och borstade tänderna på tre röda. Klockan tjugo över åtta stängde flickan ytterdörren bakom sig och tog upp sin frukostbanan ur väskan. Tillsammans med bananen och sin tunga väska halvsprang hon den tre kilometer långa vägen till skolan, den promenad som i vanliga fall brukade ta åtminstonde trettiofem minuter. Klockan kvart i nio stängde flickan klassrumsdörren bakom sig, röd i ansiktet och svettig som en liten lök men puuh hon hade hunnit i tid.
Nog med sagoberättande för det här inlägget. Dagen började kanske dåligt men slutade faktiskt väldigt bra. Lyckades fantastiskt med min topping av salladsskålen idag (ni vet sådant gör en riktigt lycklig!) och dessutom var det så varmt att man faktiskt kunde gå hem i t-shit efter skolan. Mums på det! Klockan halv sex bar bussen sedan av mot Barnes för att, håll i er nu, ta oss till hallen där vi helt frivilligt skulle spela innebandy! Galet, men fantastiskt roligt! Två små flickor och en hel hög grabbar sprang sedan runt och svettades i en liten hall i två timmar. Även om det kanske inte riktigt är min specialitet, så var det verkligen superkul. En aningen gladare och väldigt mycket mer fnissiga bar det sedan av mot vårt lilla kebabställe i East Sheen. Där satt vi en stund och mös på livet och gladdes åt hur himla bra vi är!
Så nu sitter jag här med ett leende som går från öra till öra. Ska ta en svängom i duschen och sedan blir det till att göra färdigt morgondagens engelskapresentation. Lets go girl!
I alla fall, motion är bara förnamnet på den här resan.
Jag lovar att vi kommer att komma hem med magrutor hela högen.
NATTINATTI
Klockan tio över åtta vaknade en annan liten flicka upp ur sin mysiga nattsömn. Hennes mobilalarm ringde för fullt och hon var precis påväg att stänga av det när någonting slog henne. Inte var det hennes alarm som ringde inte, utan hennes lilla kompis i röd dunjacka. Hennes kompis som i tjugo minuter suttit och väntat vid deras mötesplats på en liten bänk. Flickan fick lite lätt panik, tog snabbt på sig kläderna som låg brevid sängen och borstade tänderna på tre röda. Klockan tjugo över åtta stängde flickan ytterdörren bakom sig och tog upp sin frukostbanan ur väskan. Tillsammans med bananen och sin tunga väska halvsprang hon den tre kilometer långa vägen till skolan, den promenad som i vanliga fall brukade ta åtminstonde trettiofem minuter. Klockan kvart i nio stängde flickan klassrumsdörren bakom sig, röd i ansiktet och svettig som en liten lök men puuh hon hade hunnit i tid.
Nog med sagoberättande för det här inlägget. Dagen började kanske dåligt men slutade faktiskt väldigt bra. Lyckades fantastiskt med min topping av salladsskålen idag (ni vet sådant gör en riktigt lycklig!) och dessutom var det så varmt att man faktiskt kunde gå hem i t-shit efter skolan. Mums på det! Klockan halv sex bar bussen sedan av mot Barnes för att, håll i er nu, ta oss till hallen där vi helt frivilligt skulle spela innebandy! Galet, men fantastiskt roligt! Två små flickor och en hel hög grabbar sprang sedan runt och svettades i en liten hall i två timmar. Även om det kanske inte riktigt är min specialitet, så var det verkligen superkul. En aningen gladare och väldigt mycket mer fnissiga bar det sedan av mot vårt lilla kebabställe i East Sheen. Där satt vi en stund och mös på livet och gladdes åt hur himla bra vi är!
Så nu sitter jag här med ett leende som går från öra till öra. Ska ta en svängom i duschen och sedan blir det till att göra färdigt morgondagens engelskapresentation. Lets go girl!
I alla fall, motion är bara förnamnet på den här resan.
Jag lovar att vi kommer att komma hem med magrutor hela högen.
NATTINATTI
Kommentarer
Trackback
