elin håkansson

.. med den skriften under huvudet brukar jag sova där hemma. Inatt så hade jag faktiskt en dröm, en dröm om att jag återvänt hem till den kudden och till det livet. Dock var det inte alls så underbart som jag faktiskt förväntat mig, nej helt tvärtom. Jag kände mig vansinnigt tom på något sätt. Som att jag spenderat ett halvår utomlands utan att egentligen ta med mig något hem. Som att jag hade misslyckats med mitt livs resa, att jag inte insett vad jag höll på med förän det var försent.

När jag vaknade imorse så insåg jag verkligen att på det viset vill jag aldrig känna. Jag vill aldrig känna att jag varit bunden, att jag hindrat mig själv från att leva. Nej, istället vill jag krama om den här staden tills den tappar andan och leva livet så fullt ut det bara går. Njuta av VARJE dag och VARJE minut, alltid och hela tiden. För nej, jag är verkligen inte färdigt med det här livet. Det kommer jag nog aldrig att bli.

CARPE DIEM! ♥