elin håkansson

Har fullt upp med att leva livet men jag lovar att ni ska få en rejäl update på allt som händer senare idag. Så länge ska jag fortsätta denna fina fredag iförd en tröja med titelns passande citat, för det är precis så det är!

Förlåt att jag inte uppdaterade alls på några dagar. Dåligt jag vet, men jag har verkligen haft (och har fortfarande) noll motivation att ta tag i det. Dels för att jag verkligen inte har något vettigt att berätta och dels för att jag har sjukt mycket plugg som tar all min tid. Sitter exempelvis för tillfället nere i köket och läser i min engelska-bok medan restet av huset ligger och sover. Tänkte dock göra ett litet snabbt inlägg nu innan jag nickar till här på min lilla pall.

Dagen började i alla fall med att jag steg upp tidigt för att sticka till Café Nero och plugga. Där satt jag i drygt en och en halv timme och jobbade med min lilla latte i sällskap, mysigt värre. Varför då detta kanske ni undrar? Jo för det första har jag en massamassa spanska som måste göras till provet på torsdag och dessutom skulle hela dagen ändå gå åt till att fira Louise som fyllde vuxen! Wohoo, STORT GRATTIS till henne!. 

Kvällen började med att tillsammans med Mathias och Anna äta en stor och underbart god hamburgare på TJ:s. Ni vet de är verkligen våra egna homies, sådana som vi vinkar på varje gång vi går förbi. Dagen till ra fick vi gratis pommes, hoho. Att de sedan är helt så tjocka och krämiga i mitten göt ju inte saken sämre. Efter detta hoppade vi tre små bollar på busse för att tillsammans med Louise och Oliver styra stegen mot Westfields. Där spenderade vi kvällen i en biosalong med 3D-slasögon på nästan och skrattkramp i magen. Har nog nästan hittat en ny favoritfilm efter Hitta Nemo, Rio heter den och verkligen något som är värt att se. Sedan hade vi lite paketutdelning och sådant kul.

Måste dessutom bara snabbt nämna gårnattens dröm för er. Det var en sådär riktigt verklig dröm som gör att man vaknar helt konfunderad utan att varken veta in eller ut. Dessutom kommer jag knappt ihåg en bråkdel av dena förrvirrade dröm, men jag ska i alla fall försöka berätta det viktigaste. Jag skulle i alla fall plötsligt åka hem till Sverige över påsklovet. Inget konstigt med det i sig, men när jag väl kommit hem fick jag veta att jag inte skulle få återvända till min älskade stad igen. Fråga mig inte varför det bara var jag som var tungen att stanna hemma, minns bara att det hela hade något att göra med en bomb. I alla fall skulle jag plötsligt fira jul med en av rektorns svenska släktingar och en massa annat kludd. En sak som jag dock minns tydligt är den känsla av maktlöshet, att inte få leva färdigt livet här. Livet som jag faktiskt uppskattar galet mycket och inte kan få nog av. Är så himla rädd att jag inte ska inse hur mycket allting betyder innan jag kommer hem och inte längre har det kvar.

Lovar att göra ett kärleksförklaringsinlägg till London snart och dessutom ge er en riktig bildbomb. Men för tillfället måste jag sluta äta glass (vanilj och vit choklad, mums!) och istället gå och nanna. Klockan ringer nämligen halv sex imorgon för att dra mig iväg till Café Nero. Heja heja mig!

            If you love something, let it go. If it comes back to you, it's yours.
                    If it doesn't, it newer was and it's not meant to be.

Hoho, nu har min värdmamma skällt på mig för att jag inte smörjer in mig med solskyddsfaktor och för att jag inte äter tillräckligt med glass! Solskyddsfaktorna kanske hon har rätt i men frågan är om hon inte observerat alla Ben & Jerry's burkarna i fönsterkarmen? Aja, värre saker finns det väl att bli beskylld för. Söndagen till ära blev det hur som helst lam och världens godaste potatisar till middag, mumsmums. Dock skrev jag detta inlägget mest för att påminna min kära far att ta med allergitabletter när han kommer hit eftersom det är massor av pollen i luften (tips från Maggan, hon har koll på allt!).

Hahah åhh jag får panik! Glad i hågen travade jag iväg med min fina klänning och musik i öronen genom parken. Bara för att allt var så himla perfekt så var det såklart tvunget att något skulle hända. Världens största och lurvigaste hund kom hoppande med en viftande svans and so far so good. Men när han sedan tog ett stort språng upp på mig och satte två leriga fotavtryck på min gröna klänning var det inte lika kul längre. Arg som ett bi fick jag bege mig hem igen och byta om till en liten vit marsipanklänning. Detta resulterade såklart i att jag kom sent till skolan och missade engelskans läxförhör (vilken i och för sig inte gjorde mig allför mycket!).

Helt omöjligt att inte känna sig överlycklig när
dagens klädsel består av en grön sommarklänning och bara ben,
man får sina favoritflingor till frukost 
 & det ska bli tjugo grader varmt 

Ha en underbar fredag alla!