elin håkansson

Känns lite sorligt att behöva lämna den här bloggen, men jag har faktiskt lovat mig själv att ha det enbart som en londonblogg som jag kan gå tillbaka och titta på och minnas min fantastiska resa! Känner dock att jag fortfarande behöver någonstans att uttrycka mig och medans jag funderar på vad jag vill göra så får ni jättegärna hänga med mig tillbaka till min gamla blogg.

http://eelinhakansson.blogg.se/
Hope to see you there!

Befinner mig för tillfället i mitt lilla rum hemma i min pytteminilila by! Vill bara passa på att tacka London för den bästa tiden i mitt liv och för allt den här staden har gjort för mig. För det är jag evight tacksam men nu är det dags att blicka framåt. Jag har ju trots allt fått med mig det finaste av allt hem!


                                                                              

NU stänger jag datorn för sista gången och säger farväl till mitt liv här i London!

Helt serisöt, sitter här med tårarna rinnande ner för kinderna. Fick ett jättefint kort där varje person i familjen skrivit en speciell hälsning till mig, åhh så många fina ord. Dessutom fick jag världens sötaste lilla sminkkitt från Ted Barker. Det är som en liten låda innehållandes tre "böcker", en för day, en för night och en för party. Så jäkla gulliga min familj är alltså, kommer faktiskt att sakna dem som tusan!

Nu ska jag för sista gången gå ner och göra mitt favorit-te i min komugg och sätta mig i trädgården och bara njuta av livet. Om drygt en timme kommer bilen som ska ta mig till Heathrow och hämtar upp!

Heyy jag lever! Är så himla glad att jag är vaken av två anledningar. Den första är såklart att jag aldrig trodde att jag skulle kunna vakna så utmattad jag är, men här sitter lilla jag och har precis packat klart väskorna och burit ner dem i hallen. För det andra så försov jag mig inte!!!! Hade dock varit ganska omöjligt med tanke på att jag ställt sju alarm, ytterliggare tre på min extramobil som placerats i andra änden av rummet, hade en värdmamma som väckte mig och en mathias som tingde mig (och som i värsta fall skulle ringt min värdmamma för att få upp mig). Haha, ni märker att det inte är lätt att vara en sjusovare.

Fick i alla fall precis ett paket precis av min mamma, jag undrar vad det kan vara i det..

Ska ner och överräcka blommor, choklad och världens längsta kort till min fina familj Därefter bär det för sista gången in till London för att parta hela natten på China White!

Det är helt galet (!!!) att man kan ha mer än 46 kilos packning att ta hem. Jag menar, det känns redan som att jag har skickat hem hur mycket som helst med min familj. Har i alla fall packat ner det sista nu och insett att jag inte alls kommer att få plats i mina två resväskor. Så jag hoooppas att Mathias har lite plats till mig i den han köpte igår för annars är det bara för mig att slänga ännu mer eller försöka trycka ner ytterliggare något i handbagaget.

Idag hade vi skolavslutning vilken innebär att jag i nuläget faktiskt har sommarlov. Hur gick det till egentligen? Har knappt hunnit förstå att jag är här i London och imorgon ska jag åka hem till ett somrigt Sverige. Skolavslutningen var i alla fall supermysig. Hela skolan samlades nere i Lecture Hall där vi sjöng klassiska svenska sommarlåtar (Idas sommarvisa och den blommstertid nu kommer), sittade på gamla bilder, hörde på fina tal och satt och skrattade tills vi dog av lärarnas sång. Tydligen så är det en tradition att de skriver en sång om allt skvaller som hänt under året och jag blev verkligen chockerad över hur mycket de visste! Haha, i alla fall var det riktigt bra och jag hoppas kunna ladda upp filmen här på bloggen när jag fått ljudet att funka igen.

Ikväll ska jag äta en sista måltid här hos min värdfamilj och därefter bär det av till China White för att parta med resten av skolan. Halv elva imorgon kommer Mathias värdmamma och hämtar upp mig för att skjutsa oss till Heathrow. Där slutar mitt äventyr här i detta underbara land! Snipp snapp slut

Måste även passa på att berätta om min fina dag. Dagen började (efter att jag precis som vanligt försovigt mig)med att vi åkte in till Kingston för att inhandla en resväska till Mathias. Han hittade en stor, blå på fyra hjul som han sedan sprang runt och var stolt som en tupp över. Passade även på att säga farväl till två av mina absoluta favoritaffärer, chokladbutiken och Pret A Manger. Efter en halv minuts betygsnack på historian slutade vi för dagen och då styrde vi damer återigen stegen mot Kingston. Inhandlade lite hemligheter samt en svart klänning till morgondagens partande på China White.

På kvällen var jag bjuden på middag tillsammans med Mathias och hans värdfamilj på pubben Hare & Hounds. Vi hade det riktigt supermysigt där vi satt och pratade om livet och spelade sällskapsspel. Matgalen som jag är måste jag ju även berätta om menyn. Till förrätt serverades underbart goda grekiska smårätter, huvudrätten bestod för min del av en krämig caesar sallad och till efterrätt proppade jag i mig en halv banana split med glass. Känner mig som världens ballong nu men det får det vara värt, så fruuuktansvärt gott!

Har dessutom packat färdigt allting och gjort mig redo inför morgondagens (hjälp, det är ju det eftersom klockan ä röver tolv) hemresa och ska nu därför krypa ner i min säng med gott samvete. Godnatt på er alla fina

"Vill inte ens försöka förklara hur jag mår. Det går inte, har nog aldrig känt mig såhär upp-och-ner och ut-och-in och ändå så glad på samma gång. Denna resa kan bli det bästa som har hänt, och blir den inte det har jag ju mitt fina liv att komma hem till. Nej, detta är en chans, en möjlighet som bara kan leda till det bättre."


Precis såhär skrev jag i mitt första blogginlägg bara några timmar innan planet lyfte i januari. Nu, 164 dagar senare, 310 fler inlägg och en fantastisk resa senare sitter jag här och hade kunnat producera fram exakt precis samma rader. Nej, det går inte att förklara det jag känner nu. Jag känner mig lycklig på ett sätt jag aldrig förr trodde skulle vara möjligt men samtidigt spänd på vad som väntar näst. För visst känns det sorligt att lämna det här, platsen där jag skaffat mig ett liv, en identitet och en samhörighet. Det här halvåret har utan tvekan varit det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag kommer aldrig någonsin att glömma det. (fick precis rysningar av mina egna ord, men det är så himla sant!). Jag ska spara den längst inne i mitt hjärta och bära med mig den som en del av mig.

Jag vägrar tro att jag nu kommit till ett slut. Nej, det här är bara början på vad som väntar mig ute i livet. Jag är redo att komma hem till mitt riktiga liv och leva det som aldrig förr. Varje äventyr följs av ett ännu större!

Ledsen att jag bara har en massa webkamerabilder att bjuda er på, men så får det vara i nuläget! Här har ni i alla fall det fina armbandet som jag köpte i söndags när vi var på Brick Lane. Tänkte att det skulle påminna mig om alla hjortarna i Richmond Park nu när jag snart åker hem.



I alla fall, idag har vi varit och firat sveriges nationaldag på skolan i Barnes. Jag som knappt förut funderat över denna dag blev glatt överraskad över det stora arrangemang som fanns på plats. Det fanns svensk mat i form av gravad lax, rökt fisk, delikatobollar, kanelbullar, kexchoklad, ahlgrens bilar, knäckebröd och allt annat man kan tänka sig. Dessutom stod lärarna och grillade gratis korv och delade ut cider och vin (jaa, det är faktiskt en häftig känsla att motta det här från sin mattelärare). Där var en kör som sjöng så fint och söta små barn som uppträdde. Dessutom hade vi allsång med klassiska sommarlåtar och den svenska ambassadören var där och pratade. Så trots att vi inte vann något i lotteriet så gick vi alla hem med ett stort leende på läpparna!

EN positiv sak med att det spöregnar ute är i alla fall att Maggan kör mig till skolan. Annars måste jag erkänna att det suger ganska hårt eftersom jag packat ner allt annat förutom shorts i mina resväskor. Hoppas att ni får en fin måndag allesammans!